Sanna Tidstrand

Nu har man nästan börjat känna sej som en heltidsboende här. Alla sköterskor, sjukgymnaster, benmassörer, mattanter och städerskor vet vem jag är. Idag bytte alla och gick in på helgpasset, vilket betydde nya sköterskor. Imorse kl 7 kom det två stycken som skulle bädda rent min säng och ge medicin och killen frågade om det var jag som var tjejen från Sverige. Jag svarade positivt på detta och han fortsatte ”hur fort var det du hade åkt, 240?!”. Dom kommer nog minnas mej efter jag åkt härifrån!

Och dra på trisser, på måndag får jag åka hem!! Ååååå vad skönt det ska bli, gud vad jag längtar. Martin har lovat att vi ska köpa pizza och dricka ett glas vin när jag kommer hem. Det här enda glaset är väl ungefär den mängd jag får hålla mej till ett tag framöver. Men gud vilken lycka. Pizza, kaffe, vin, rostat bröd med marmelad…

Idag har varit en lite bättre dag än igår. Inte lika ont men främst att jag fick reda på vad det onda var för någonting. Jag fick ju skitont nedanför knät igår, i benet nästan och så fort jag lyfte eller rörde på det brände det i hela benet. Dr Hoser kom imorse och talade om att det är ju under knät dom går in med alla slangar och grejer och utför själva operationen och efter han lindat av mej bandage och grejer och bytt ut plåstrena så jag skulle kunna duscha kunde jag nästan förstå att det gör så ont som det gör. Det var ju ett stort sår under knät! Som ett hål nästan och det såg ganska oskönt ut om man säjer så. Sjukgymnasten kom idag också och sade att jag inte skulle göra några övningar som gör ont, de närmsta dagarna gör ju det mesta ont, och då kändes det ytterligare lite bättre. Att det är normalt att känna såhär. Men jag har gått upp och nedför trappor idag! Inte mer än 15 kg ungefär får jag belasta på mitt sjuka ben eftersom minisken också var trasig. Annars hade det varit 30.

Tänk att mitt högerben får vara med om allt skit. Det bröts av på massa ställen när jag var 14 vilket gjorde att min alpinkarriär gick åt skogen och jag inte fick åka till Italien och tävla, och nu är det höger knä som pajar vilket gör att OS är ett minne blott och även resten av säsongen nu när speedskiingen börjar. Haha jag måste berätta en rolig sak mitt i allt det tråkiga! När jag först kom in på sjukhuset direkt efter kraschen gjorde dom bara en vanlig röntgen för att kolla så att inga ben var trasiga. När jag och Tove kom in till doktorn som skulle kolla knät efter det satt mina röntgenplåtar uppe på väggen och Tove fysio kollade hastigt dit, drog efter andan och mumlade ”det där ser ju inte så bra ut…” Det hade det kanske inte gjort heller om jag inte vetat bättre. Det var ju mitt gamla benbrott hon såg!

Förresten slutade min dator att fungera innan! Jag smsade Christian och beklagade mej för att jag inte kunde blogga. Den har inte startat på hela dagen och höll på att bli tokig. Den började starta upp och lysa och sen lät den lite skumt och bara dog. Men tack och lov så fungerar den igen.

Nu ska jag läsa lite bok och vänta på middagen. Det är det enda roliga man gör här, väntar på mat och äter mat Imorgon är näst sista dagen jag är här.

Kram och hej så länge!