Nu har jag jobbat på Dalskidan torsdag, fredag och söndag och det är verkligen skitkul! Jag kan ju inte springa runt som jag vill så mina arbetsuppgifter är rätt begränsade för tillfället men det är bara så himla härligt att komma in i en miljö som skriker skidor. Dom här begränsade arbetsuppgifterna betyder kassan, där jag har fått en alldeles egen stol. Det är nog Lasses egentligen, pappa Martin&Erika, har jag förstått efter dom dagar jag varit där. Jag borde ha avdrag på lönen säjer han 
Idag är jag ledig och vaknade till strålande sol och -5 grader. Wohoo, tänkte jag, kanske man ska börja åka lite längdskidor? Vilken strålande första dag (om man räknar bort den absolut första när det var -18 grader och jag åkte 50 meter och mina fötter nästan frös sönder). Min lycka blev inte så långvarig när jag kom på att jag lämnade in mina skidor igår på tejpning och ska hämta dom på onsdag när Sebbans speedskidor är klara. Jag kan ju nämligen ingenting om fästvalla, det här med fäste känns inte riktigt som min grej, så då är det ju helt underbart att det finns en tejp som man sätter fast istället som fungerar toppen för en vanlig motionsåkare och som sitter i 60 mil. Nu behöver jag bara valla glid och det är inte så främmande.
Inga skidor idag alltså så det får bli cykel istället. Jag har fått börja med knäböj och utfall nu! Lycka. Trodde jag aldrig att jag skulle säja… Nog för att jag får köra väldigt lätt, fick låna en stång som väger 8 kg, men gör man tillräckligt många så kommer man nog få tillbaka en muskel eller två snart.
Imorgon är det energitimme i Lindvallen igen och förhoppningsvis blir det inte lika kallt som förra gången då jag och Sebban nästan frös fast i marken. Det hoppas nog Allan också, som ska få äran att vara iklädd gummidräkt och åka lite i speedskibanan som vi ska ha. Allan är ju ruggigt snabb så kom och få lite farttips!
Nu ska jag göra nåt vettigt, knäböj står högt upp på listan just nu. Fast lunch står kanske lite högre. Kram å hej!
Jag och mamma var i Orsa i lördags och köpte pappas födelsedagspresent och vad fick vi se när vi åkte in i byn om inte Anna Haags glada uppsyn. Tack för grymma OS-kvällar!