Sanna Tidstrand

Sista dagen i Funäs var grym! På alla sätt och vis. Större delen av gänget skulle ju testa skidor men för mej som bara hade ett par och Boel som hade två nya var det ingen större idé så vi åkte till starten och hoppen istället. Tränarna hade inte så mycket att göra vid glidtestet så de hängde på oss tjejer. Det hade frusit på under natten och rollersen och landningarna var stenhårda, vilket betydde att det skulle gå mycket fortare. Genast känns det ju lite viktigare att vara koncentrerad. Fast man har åkt den där svängen typ tusen gånger känns det genast mer nervöst när det blir klapperhårt och man vet att det faktiskt kan göra rätt ont om man kraschar. Direkt samlade Magnus mej och Boel på starten, gick igenom viktiga saker att tänka på (nu och alltid vid träning och tävling) och det kändes som om vi var på första tävlingen. Vi åkte säkert hundra åk på de två timmarna och det var stenhård satsning från början till slut och vilken förbättring vi gjorde under dagen! Vi var som två nya åkare, stentuffa och taggade till tänderna. Tack tränare för en grym dag!

I fredags kväll fick jag nya skidor! Jag körde ju sönder ett par i Funäs och ringde Helmut på vägen hem för att kolla om han hade några skidor liggandes i en vrå. Och det hade han! Årets skida men förra årets design, jag tog dom direkt. Han skulle till Idre samma kväll och lämnade dom hemma hos mej på vägen, vilken service. Jag och Martin käkade världens godaste middag på kvällen och vi kom in på skidsnack och utrustning. Jag har fått nya pjäxor att testa, en storlek större, men eftersom jag är van vid mina pyttesmå som sitter som en strumpa tycker jag att dom är stora. Martin undrade hur fasen man kan ha på sej så små grejer och tänkte högt att “om dom här pjäxorna är stora för dej så borde dom ju i skidvärlden passa mej”. Till slut hade vi en ny Lars Lewén i köket. Aningen för små pjäxor, annars har vi en ny OS-kandidat.

Nästa helg ska jag tävla. Inte skicross. Inte speedskiing. Näe, jag ska åka storslalom. I Funäsdalen. Fis-tävling tillsammans med alla Sveriges alpinister. Jo det är sant… Jag har ju inga punkter kvar i skicrossen och det är jättedåligt med snö där vi ska köra Europa-cupen om ett par veckor (där det är tänkt att jag ska få mina punkter till världscupen) så om den skulle bli inställd är jag illa ute. Jag måste alltså få nya fis-punkter och det enda sättet förutom skicross är alpint. Jag har inte kört bana på tre år och inte tävlat på säkert 5-6 år och nu tänker jag alltså på riktigt ställa upp i en storslalomtävling. Det räcker inte med att jag kommer ner och fullföljer tävlingen utan jag måste åka ganska bra för att få de punkter jag behöver. Det här kommer nog bli det sjukaste jag gjort men vad gör man inte? Jag måste ju försöka. Och satsa som om det vore det sista jag gör. Jocke ska följa med som stöd, tack gode gud för det.

Nu kommer Martin snart hem och vi ska baka lussebullar! Wiee. Mamma bakade igår så vi har redan provsmakat, men det är ju annat att göra dom själv. Sen blir det intervallcykling innan man tar kvällen. Jag älskar söndag-kvällar, bästa på hela veckan. Min fredagsmys-kväll. Jag var förresten upp med Martin imorse halv sju och hade första advents-fika! Jag kände mej som en levande död nästan, gick och lade mej efter det och sov till Moa väckte mej 11:15. Härligt.

Imorgon ska jag in med mina nya skidor till Dalskidan och sen upp och svänga lite. Det var ju skidtestarhelg i Tandådalen i helgen så det var ungefär en miljon människor som skulle samsas i samma backe. Det gick sådär. Ska kolla om Sälens IF ska träna något imorgon kväll, om det blir storslalom åker jag dit. Skulle köpa en ny mössa förresten när jag åkte skidor igår och rätt var det var knackade någon mej på axeln och sade “jag tycker du ska ha en sån här mössa”. Det var Kaj Zakrisson som såklart tyckte jag skulle köpa en Kask-mössa

Nu måste jag dra, vi hörs igen! Kram och hej.

Han skulle eventuellt behöva en större hjälm också.

Oj vilken vecka det här har varit. Tokstressigt faktiskt varje dag. Främst beror det på att vi bara haft tre platser att valla skidorna på och vi är 10 pers, som alla ska valla och slipa 4-5 par skidor var. Alla förutom jag då som nu bara har ett par futtiga skidor kvar… Jag körde sönder dom ena i förrgår, kanten är helt intryckt på nåt konstigt vis. Till å med Lars Lewén undrade hur jag hade lyckats med något sådant. Skulle ju fått nya skidor för ungefär ett halvår sedan med det verkar ta lite tid, funderar på att springa ner och hämta skidorna själv.

Det har regnat/snöat alla dagar hittills förutom idag då det varit uppehåll. Men då blåste det och var 5 plusgrader istället. Vilket det i och för sej har gjort alla andra dagar också. Vädret har varit sådär alltså men åkningen kanon! Storslalom/SG alla dagar, hem på lunch runt 13 och ut till våran “skicrossbana” i parken vid 14. Banan e grym kan jag säja! Vi har byggt om parken, startgrind på toppen, fyra rollers, hopp, två svängar till nästa hopp och ett hopp till innan de två sista svängarna. Alla jibbers är nog mindre nöjda över detta, Emil skulle ha grinat om han varit kvar.

Imorgon är sista dagen, de andra ska köra glidtest på förmiddagen men för mej som för tillfället bara har ett par skidor känns det rätt onödigt. Jag kör på med starterna istället. Vi slutar nog runt lunch imorgon å då bär det av hemåt! På lördag blir det middag hemma hos mamma å pappa, wiee.

Och på söndag är det första advent, gud vad mysigt!! Jag ska baka lussebullar någon dag, tror det blir lördag. Gud vad gott, det är det bästa av allt den här tiden innan jul. -Och nej Jocke, dom blir inte stenhårda längre!
Måste leta fram julgrejerna också, herregud vart finns dom?! Måste ju ha adventsljusstaken och julstjärnorna. Såg chokladkalendrar på Ica när jag och Boel var där idag men jag lyckades hålla mej.

Nu ska jag springa på möte strax, vi hörs igen!

Vad sägs om det här bröder, grymt va?!

I lördags var vi på bröllop! Martins syster, som bor i Stockholm, gifte sej i Särna med sin Peter. Väldigt vackert, Marie såg ut som en liten docka i sin fantastiska klänning! Jag och Martin hade hand om fikat innan vigseln, kaffe å smörgås å lite av varje. Jag tyckte det började bra men Martin som inte riktigt förstod att det faktiskt var vi som skulle se till att allt fanns framme satte sej lugnt ner vid bordet och pratade innan det kom massor av folk. Jag sade att han nog måste hjälpa till lite nu och då fick han panik istället och sprang fram och tillbaka och såg väldigt vilsen ut. Tur att man fått lite vana av campingen i somras

På kvällen var det middag och fest på Pernilla Wiberg hotell i Idre. Champagnen flödade och middagen var underbar. Det blev en trevlig kväll med grym dans av brudparet. Tack Marie och Peter för en toppendag!

Idag åker jag till Funäsdalen. De andra kom igår kväll men jag kände att det blev väldigt stressigt med tanke på bröllopshelgen och packning å grejer så jag åker idag efter jag tränat och käkat tidig middag. Jag smsade Boel nyss och frågade hur det var. “Ojämnt i backen men hårt under och det snöar tack och lov!” Härligt. Jag var lite orolig för just det, här hemma har det ju regnat i en vecka och det gör det idag med.

Nu ska jag packa vallagrejerna och banda ihop skidorna, sen ska jag gyma. Vi hörs från Funäs, kram och hej!

Oj jesus vad jag är trött… Jag och Martin har försovit oss tre dagar nu denna vecka, alltså alla dagar än så länge. Det har gått till ungefär såhär:
Jag ställer klockan på 7 och Martin ställer den på halv sju bara för att jävlas. Båda två vet att han inte kan gå upp så tidigt om inte jag också ska gå upp, alltså ringer hans klocka och han snoozar 2 gånger innan han stänger av den och min börjar ringa klockan sju. I vanliga fall brukar ju jag gå upp när min klocka ringer och kan därför jaga upp dönicken bredvid mej men den här veckan har vi varit stonedead båda två. Det är ju så jobbigt när det fortfarande är svart ute och man ska masa sej upp ur en varm säng, det känns ju som att det är mitt i natten och man tänker i sitt stilla sinne att vad i hela världen ska jag upp nu att göra?! Halv sju blev alltså till slut nästan halv åtta och Martin får kasta sej in i bilen utan frukost och i princip utan tröja. God morgon darling

Jag var i Tandådalen och åkte skidor på förmiddagen och större delen av tiden var det bara jag och en till som var där. Det var tokmjukt. Men det finns inte så mycket annat att välja på den här tiden på året, bara att åka dit imorgon igen. På söndag åker jag till Funäsdalen med skicrosslaget.

Idag kom vi till den punkten när Martin började lägga sej i min träning. Igår körde vi båda mage, den här slänga-ben-grejen och jag höll på att dö till slut eftersom Martin är mer eller mindre martyr när det kommer till det här. Idag tränade jag ben, knäböj och utfall och f-n och hans moster. Jättenöjd över att vara klar satte jag mej vid köksbordet och åt en mandarin, mmmm vilken god och livet var alldeles underbart. Tills Mister kommer och säjer att jag borde köra mer mage. Jag tog det nästan som en pik innan han sade “om du ska till OS är det hårdträning som gäller, man kan inte träna för mycket”. Jag började nästan grina men såklart har han rätt. Inte behöver jag någon sok-tränare, jag bor ju i princip med en.

Nu ska jag titta lite på tv och slöa i soffan, imorgon har vi faktiskt sovmorgon! På riktigt. Nu får vi faktiskt ställa klockan på halv åtta, vilket lyx.

Vi hörs! Kram å hej.

Igår följde jag med Martin till Funäsdalen, han skulle jobba och jag tänkte åka skidor under tiden. Hemma regnade det ju bara och förhoppningsvis skulle det vara lite bättre väder uppåt. Det var det faktiskt men backen var STENhård och tokbucklig och det fanns ungefär 2 meter i bredd att åka friåkning på eftersom det satt banor överallt. Just det stenhårda och tokbuckliga var det minsta problemet, efter 5 åk vinkade några kids bort mej från deras banområde och jag blev grinig och packade ihop. Tacka vet jag Sälen, där är man i alla fall välkommen!

Efter mina skidåk kom Martin och hämtade mej och jag följde med honom till skogen, där han skulle räkna träd. Bokstavligt talat. Pappa brukar alltid skoja om det där, därför var det extra kul just igår när han faktiskt skulle göra det! Jag agerade praoelev och skrev upp lite siffror på ett papper, mycket intressant. Jag skulle förmodligen kunna få en fast tjänst på Fiskarheden när jag tröttnat på skidåkningen.

Igår kväll var jag på TV-sporten! “Sanna och Anna i jakten på OS”. Skitfränt reportage faktiskt. Tv var ju med oss i Saas Fee och filmade och det var klipp från åkningen, starter och intervju. Vi kom fram till att Anna inte vill köra glidtävling mot mej och jag vill inte jonglera spela mot henne, tur att vi slipper! Fast glidtävla ligger ändå närmast väl?

Nu sitter jag i Älvdalen på Martins kontor. Vi skulle till Mora en dag den här veckan för att uträtta 200 ärenden och eftersom det regnade när vi vaknade så kändes inte skidåkning så kul just idag, därför blev det en Moradag. Men först ska ju Martin jobba och jag har massa grejer att göra på internet och måste ringa lite samtal så det passade perfekt.

Nu har jag varit hungrig i ungefär 1,5 timme och som den lilla ungen jag nästan är har jag frågat med jämna mellanrum om det inte är dags för lunch snart. Martin sade att kl 10 var lite tidigt för lunch, mer framåt 12 och han hämtade en varm choklad till mej istället. Men nu är faktiskt klockan snart 12. Gud jag skulle kunna äta en hel älg!

Nu ska jag göra lite nytta så vi hörs!

PS: Kolla in skicrossklippet på SVT.

Då var helgen avklarad! Dagen bjöd på lite mindre folk, vet inte om det beror på att det var söndag eller att vi var bland fel affärer. Men vi hade kul ändå! Massa fina bilder blev det, vi gjorde en Sanna-Christian-grej och gick runt hela stället och fotade speedskiing, mycket uppskattat bland stockholmarna

Nu är jag snart i Mora där jag har bilen. Ska bli skönt att komma hem! Martin skickade ett mms idag och han hade skjutit ett rådjur! Wiee. Han var strax hemma och ska förbi mamma och hämta Maja och mina nya pjäxor. Pjäxor modell större, får se hur dom blir.

Imorgon ska jag nog med Martin till Funäsdalen! Han ska jobba och då åker jag skidor. Äntligen får jag också komma dit, en svininfluensa senare

Vi hörs igen, kram och hej!

Fick några konstiga röda fläckar på armen, vet inte vad det kan vara…

Jaha, då var första dagen i köpcentret avklarad! Gränby köpcentrum i Uppsala. Gud jag var jättenervös när vi parkerade bilen på förmiddagen! Men två söta speedskitjejer + Sus tog bestämda kliv genom entrén, gick förbi en “Sanna och laget i Gränby”-affisch och mötte våra speedskivänner. Sus tänkte inte ta på sej nån dräkt om han inte fick köpa en falukorv först men vi övertygade honom om att hans nakenhet under dräkten skulle locka tillräckligt med brudar. Vi var trots allt där i ett landslagsärende. Vi visste inte riktigt vad vi skulle vänta oss, om det ens skulle komma nån, men lagom till intervjun på scenen hade en stor folksamling bildats nedanför och folk tittade beundrat på vår utrustning och Emelies positionsträning. Vi upprepade intervjun mot slutet av dagen då det hade kommit ännu mer folk och alla var nöjda och glada när vi åkte därifrån. Hoppas det blir lika bra imorgon!

När jag kom in till stan igen regnade det kraftigt och jag mötte Emmy på Waynes coffee. Jag visste att hon var här, hon hade något modelljobb som hennes agentur fixat och skulle åka hem med tåget lite senare idag. Pratade om speedskiing och jag blev lite insatt i hur modevärlden fungerar. Hade jag inte haft skidåkningen hade jag definitivt satsat på det istället, jag hade väl också passat som Max Factor-ansikte?!

Jag tänkte försöka hitta en julklapp eller två när jag var här, men det gick inge vidare. Jag har ju inte hunnit med någonting! Man vill ju inte bara springa runt och rycka åt sej nåt heller. Jag försökte verkligen, det gjorde jag. Jag sprang säkert förbi herravdelningen på HM två gånger. Hur jag nu lyckades hitta två nya tights och tre tröjor till mej själv i denna hets har jag inte en aning om faktiskt…

Folket, hör upp! Martin skickade ett sms idag och berättade att han skjutit tre änder. Inte en utan tre! Helt ofattbart, jag vet inte riktigt om jag tror på honom. Men jag är faktiskt osäker på om det räknas, det var ju änder som fötts upp just för att jagas. Och det känns ju inte som något riktigt djur, dom är ju så små… Annat med en stor och tuff älg, eller hur älskling?!

Nu ska jag dricka en cola och sen ska jag försöka sova! Kände mej som en levande död imorse när klockan ringde. Hörs från bussen, hej svejs!

Sus pekar och visar, med hjälp av Emelie, vad luften kan göra med oss om man står i fel position.

Mjaaaahaa, då satt man i bussen på väg till storstan då. Det är med lite skräckblandad förtjusning jag har föreställt mej den här helgen och nu är det alltså dags. Jag och delar av speedskilandslaget, Emelie, Sus och Roger + ett par andra speedskiers, ska tillbringa helgen i två köpcentrum där vi ska visa upp oss iförda gummidräkt, pjäxor och spoilers (förhoppningsvis inte hjälm i alla fyra timmar) och prata om sporten och varför vi e knäppa nog att åka så fort. Svenska Dagbladet ringde precis när jag hoppade på bussen, ska prata med dom snart igen, dom ville ha ett reportage i tidningen inför detta evenemang. Stort. Gud jag vet inte riktigt vad vi ska vänta oss där borta, vi kommer förmodligen betraktas som utomjordingar och folk kommer ta kort och undra vad vi är för några knäppisar. Mitt i Stockholm, jesus amalia…

Igår åkte jag skidor i Tandådalen. Och jag känner mej nästan frisk nu! Igår kände jag mej väldigt snäll och jag gjorde en god gärning skulle man kunna säja. Jag kommer till backen, köper liftkort och framför mej står det två damer i 60-årsåldern som också ska ut och åka. Gulligt tänkte jag. De tar sittliften framför mej upp till toppen på stora backen, den enda backe som är öppen för tillfället. När jag knäpper pjäxorna frågar den ena damen “vad är det här för typ av backe?”. Jag såg nog ut som ett frågetecken för hon fortsatte “ja alltså, är den svår..?” Jag svarade att första biten klassas nog som en svart backe, det är ganska brant men jag tror att det är ganska mjukt i backen idag, det såg ut så från liften. Förklarade även att det finns knappliftar längre ner sen ifall det är för svårt. De ser mindre nöjda ut över informationen men tackar i alla fall och jag åker iväg.

Nu var det ju verkligen inte mjukt i backen utan det jag såg var väldigt dåligt pistad backe med massa isklumpar i. Och det var stenhårt. Jag åkte direkt till långa knappen eftersom branten inte gick att åka och tänkte inte mer på de två skidåkarna. Förrän jag kom upp i liften, tittade upp på branten och ser två små damer komma över kanten. Det ser mycket försiktigt ut. De “åker” ca 5 meter och trampar sedan ner resten av biten med skidorna på. Efter att ha åkt tre åk och de fortfarande är kvar där, fast dock i den nedre delen, åker jag fram till hon som varit snabbast av dom och frågar hur det går och om hon behöver hjälp? Hon balanserar på skidorna och tar av sej skidglasögonen och jag ser att hon gråtit en skvätt. “Det går inte så bra” svarar hon med darrande röst. Jag talar om att det är mjukare längre ut i backen och hon kan försöka åka där istället. Hon undrar hur hon ska kunna vända sej så jag visar henne till kanten av backen, ingången till pipen (numera hoppet), där det är lite plattare och hon svänger runt och tar sej ut till mitten. Jag vill nästan inte lämna henne men hon tackar så mycket för hjälpen och jag åker vidare. Några åk senare möter jag dom nere vid liften och hon ler mot mej. De två damerna fortsatte dagens åkning i den lilla knappliften

Martin ska iväg och jaga i helgen, nära Skövde någonstans. Han är lite deppig för hela hösten har gått utan att han fått skjuta en liten Maja-vän ens. Det är därför han nu åker nedåt i Sverige. “Där nere finns det huuuur mycket djur som helst, det går inte att misslyckas” Måste gardera mej och köpa en present ifall det skulle gå åt skogen ändå och han är på dåligt humör på söndag. En mjukisälg kanske, höhö…

Nu är jag i Borlänge och mitt batteri till datorn håller på att ta slut. Måste lägga ner så jag hinner publicera. Vi hörs från stan!

Kram och hej.

Igår kväll var jag trött på att vara sjuk så jag bestämde mej för att trotsa och åka till Trysil idag! Upp tidigt, frukost, internet, skidfix och i backen vid halv tio. När jag kom till anläggningen visste jag typ inte vart jag skulle, allt låg som i ett vitt snömoln. Gick ur bilen och jag kände genast igen snökanon-snön i ansiktet från förra årets säsongstart. Kanon. Lyx-bytte-om i värmestugan (annars är man ju en viking som drar på sej grejerna i kylan utanför bilen), hoppade på en översnöad sittlift, fick köldskador i baken, virrade nästan bort mej på toppen i allt det vita, tog 6 åk, “bättrade” förmodligen på min förkylning med en smärre lunginflammation och käkade sen min hembakta macka i bilen på väg hem. Imorgon hoppas jag att Tandådalen öppnar.

Just precis, jag bakade bröd igår! Riktigt bröd alltså, med brödkryddor som man äter till frukost. Martin var überimponerad av min insats men det var ingenting emot vad jag själv var! Det enda jag bakat förut är scones, stenhårda lussebullar och nu på sistone en kladdkaka eller två. Matbröd var ju ofattbart vuxet. Och tro det eller ej, dom gick faktiskt att äta! Riktigt goda och jag kände mej som en hemmafru.

Igår var jag och mamma och kikade på vargspåren utanför Annas hem. Alltså typ 50 meter från mitt eget… Jag har kommit in i nån vargperiod just nu med tanke på allt, jag ser, hör och drömmer om vargar så självklart var jag tvungen att se spåren! Ville ju inte bli uppäten alldeles ensam utan att någon visste om det så jag tog mamma med mej. Kändes nästan som en utflykt, fast vi egentligen bara skulle till affären och tog en avstickare på vägen dit. Jag var osäker på om vi skulle hitta dom eftersom de skulle vara på en mindre åker men det var inget problem direkt. De var enorma! Visste inte att vargar var så stora, nu kommer jag definitivt drömma mardrömmar…

Nu har jag alltså varit och åkt skidor i Trysil och precis ätit lunch. Tänkte våga mej på att köra ett benpass idag men först måste jag valla skidorna och sen lägga mej på soffan och vila lite. Är fruktansvärt trött och har huvudvärk. Kanske inte blir bättre av knäböj, jag vet inte…

Vi hörs igen. Kram och hej!

Jag skulle inte vilja möta en sån där ute på gården.

Nu har jag varit hemma en vecka och har bara bloggat en endaste liten gång. Förlåt. När jag vaknade imorse, täppt i näsan så hela huvudet höll på att sprängas och med halsont hade jag fått ett hat-sms. Bingo. Det var ett påhopp utan dess like med frågan om det nu helt plötsligt räckte med att blogga en gång i kvartalet?! En tår letade sej fram i mitt förkylda och sömndruckna ansikte och jag kände mej helt värdelös. Jag ska inte nämna något namn på personen i fråga (“he’s not worth it”) men jag ska definitivt inte komma förbi där på nåt kaffe nästa gång jag åker till Karlstad…

Lugn vecka ändå men mycket har hänt. Jag har blivit dundersjuk. Typ svininfluensan eller nåt. Det har varit på gång under veckan, sen jag kom hem från Saas Fee, men i förrgår bröt det ut på riktigt. Jätteont i halsen, snorig, hängig och väldigt mycket tycka-synd-om-sej-själv-syndrom. Jag skulle ha åkt till Funäsdalen igår på läger med skicrosslaget men med min eventuella svininfluensa tyckte både jag och Peter att det var bättre att jag var hemma och tillfrisknade. Si si, som Simone nyss sade. Han fyllde förresten 30 igår!! Gamla gubben, nu kommer han inte åka lika fort längre

Jag var i Malung i veckan och hälsade på Jessica en sväng och mina bröder och syster. Willmo växer och jag såg redan att han börjar tycka om mej! Dom har flyttat till hus nu och det var jättefint, öppen spis och grejer, det vill jag också ha. Uträttade massa ärenden i storstan och fikade innan jag, Sebban och Jocke drog därifrån. Jocke skulle hoppa av i Lima och Sebban skulle med hem och kolla sin nya förstärkare. Vilket betydde att Sebban fick åka med till sågen och hämta sågspån till Maja! Snälla Ulf hade lovat mej men vi kände oss ändå som tjuvar när vi stod där i mörkret, jag och Sebban.

Igår kväll var ingen rolig kväll. Det började jättebra, som vilken kväll som helst fast lugnare, underställ fortfarande på, ingen dusch, sen middag bestående av korv å makaroner och sen cola och ostbågar framför tvn. Yummi. I tv-pausen offrade jag mej för att hämta in hundarna från hundgården, det är ju vanligtvis Martins uppgift. Hann inte mer än öppna dörren så stack Killen iväg i 200 blås, förbi ladan och bort i mörkret. Faan rent ut sagt. Med alla 14000 vargar som för tillfället finns runt knuten kunde inte någonting sämre hända. Martin flög ut, försäkrade mej om att samma sak hade hänt honom om han skulle ha tagit in dom, sprang in i skogen och vrålade efter honom. Efter 20 min hade de fortfarande inte kommit tillbaka, jag gick ut med ficklampan och Martin stod bakom ladan och var helt övertygad om att han nu var borta. Vi tog bilen och åkte ut och letade, Emil kom och hjälpte till. Halv två kom vi i säng, lättade och med en Kille sovandes på nedervåningen. Nu e det koppel som gäller framöver, jäkla vargar. När jag vaknade imorse kändes det som att allt varit en dröm. Ska snart iväg och kolla spåren mittemot Norrsjön (ungefär 500 meter från där vi bor), dom hade gått där igår…

Dogsen fick ett nytt hus för några dagar sen! Det såg ut som Majas nya hus i jämförelse med de gamla, alltså nästan som ett slott. Patrik kom hit med traktorn och hjälpte till att få det på rätt plats.

Nu ska jag valla skidorna lite. Båda paren är ju faktiskt hela nu. Martin hade ju fixat dom så fint efter Saas Fee och jag skulle slipa och olja dom efter jag hämtat dom på Dalskidan. Trött, halvsjuk och opepp som jag var borde jag ha anat oråd och varit extra försiktig, men nejdå. Slant med fil och hållare och repade upp hela belaget. Jippie. Men nu är dom hela igen, tänk vilka underverk dom kan göra där borta!

Jag var förresten i Tandådalen igår och åkte dom första åken på hemmaplan! Härligt trots dimma, regn och sjukdom. Dom hade faktiskt mycket snö för att vara första helgen, hela stora backen var öppen och sittliften. Mycket snö ja, men tyckte nog ändå att skylten vid liften var lite onödig…

Hörs snart igen! Jag lovar.

Varnar ju trots allt för liten lavinrisk.