Sanna Tidstrand

Idag är det söndag och jag är ledig. Var ledig igår också och jag har sovit lääänge! Men fasen, imorgon är min sista jobbdag… Gud vad konstigt det känns, jag började ju nyss! Nyss visste jag ingenting om boende i Mörkret, älgsafaris, fiskekort eller wienerbrödsbak. Visserligen har jag fortfarande bränt några i ugnen, men det är lättare sagt än gjort vill jag lova. Det där med mjukglass i våffla med topping kändes som något helt omöjligt! Och undra när man någonsin skulle få öppna på morgonen alldeles själv? Jag skulle ju glömma bort allt och Lena skulle få komma och rädda mej. Och nu har jag koll på mer än jag någonsin hade anat innan denna sommar, jag vet fasen mer om Särna än Martin som har bott där hela sitt liv! Imorgon kommer vara en ledsam och sorglig dag. Tror inte glassmaskinen kommer vara igång heller…

Kolla vad Katarina ordnade till mej i fredags, vår sista jobbdag tillsammans! Mycket imponerande.

Igår var jag, Moa och Sebban uppe på fjället och hälsade på pappa på brandstationen. Där var det sej likt. Dvs väldigt dött. Vi käkade pizza på Ubbes och skulle sen åka till kyrkan och dricka kaffe men blev stoppade i farstun av en späd och vacker dam i brudklänning som undrade vad vi gjorde där, det skulle ju vara bröllop snart! Vi köpte med oss en bullkrans på Spar för en halv miljon ungefär och åkte tillbaka till stationen och drack kaffe där innan vi gav oss av hemåt.

Jag åkte med Ulrika till Sälen i torsdags förresten, som barnvakt åt William. Han är för jäkla söt den ungen! Vi uträttade lite ärenden och käkade lunch på Bullans! Tror William hellre hade ätit en prinsessbakelse än sin egen fruktburk. Jag hade gärna ätit en själv om jag inte redan klämt i mej så många pannkakor

Nu har jag ätit frukost, kollat lite grejer på datorn och ska in i gymet! Överkropp idag, fortfarande ont som satan i benen sedan utfallen i förrgår. Sen ska jag plocka fram pjäxorna tror jag, måste ju kolla så att de fortfarande passar!

Hej hopp, vi hörs igen!

Igår öppnade jag här på campingen. Var ju toknervös för att någonting skulle gå åt skogen, att larmet skulle gå var väl det värsta tänkbara, men det gick ju hur bra som helst. Det var jättemysigt att gå omkring och skrota här och koka kaffe, baka bröd och tända ljus! Det var en lugn morgon med precis lagom mycket folk. Idag började jag 11 som vanligt men det är så lite folk i farten just nu så vi ska nog slänga om schemat lite i veckan, börja tidigt och sluta tidigt eller tvärtom.

Igår när jag kom hem körde jag ett benpass på gymet. Jag hade tänkt att göra det idag på morgonen men igår fick jag ju sluta tidigare så då tänkte jag att det var bättre att ta det när jag hade gott om tid. Så jag körde på som fasen, 60 rep knäböj, 72 rep utfall, lika många vader och mage/rygg. Var helt slut sen och kände verkligen hur mycket träningsvärk jag skulle ha dagen efter, benen gick typ sönder. I alla fall framsida lår. Jäkla utfall! Och som sagt, idag har jag ont… Körde överkropp imorse också så lagom till kvällen eller imorgon bitti kommer jag ha ont i precis hela kroppen. Men jag peppar för vintern, snart är det dags!

Vintern ja. Smida planer ja. Mer säjer jag inte, höhö!

Nu ska jag fortsätta jobba. Vet inte riktigt vad jag ska hitta på med här, finns inte så mycket att göra för tillfället. Ska kolla med bossen! Hej så länge!

Jesus, jag ska sköta öppningen på campingen nu på morgonen, toknervös….. Fast vad kan gå fel egentligen? Larmet kan ju bara gå, datorn går inte igång, kassan har försvunnit, kaffet är slut och baguetterna bränns. Å fy fasen, hur ska jag klara det här?!

55 cm upphopp i Idre. Spänsten sitter i sedan gymnasiet!

Foto: Allan Grimm

Igår var sista dagen på Idre-lägret och vi började dagen med sim i bassängen! 08:05 hade fortfarande ingen öppnat in och det var alldeles svart i receptionen och fler än vi speedskiåkare stod och väntade utanför. Precis när vi skulle gå skyndade en kille med förkläde ner till oss och låste upp dörren och Sus var rapp i käften som vanligt och utbrast; “och vart fasen har du varit?!”. Kille såg vettskrämd ut och började förklara sej, tills han tittade upp på Daniel som flinade med hela ansiktet. Tur att man känner den snubben vid det här laget

Vi simmade en timme ungefär och hade stafett, tre lag med tre stycken i varje. Jag var först ut mot Linda och Christian (toppen, jag som simmar lika bra som mitt marsvin ungefär fick börja mot två proffs) och var såklart, som jag sagt redan från början, toksist. Som tur var simmade Emelie och Johan ikapp och vi blev tvåa. Gud, jag förstår vad Jocke menar med att han håller på och drunkna jämt, jag är nog ungefär i hans klass… Sen hade vi massa tester i stora hallen. Jag som har en ont fot kunde ju inte vara med på allt, som tex vissa sidohopp och Harres-testet men upphoppet, brutalbänken och chinsen slapp jag ju tyvärr inte undan. Brutalbänken var ungefär så dryg som jag kom ihåg den fast lite värre och chinsen klarade jag faktiskt gymnasiegränsen för tjejer + nästan en till! Nu blir det hårdträning på det hemma. Upphoppet kunde jag faktiskt vara med på och fast jag inte kört någon spänst på nästan hela sommaren och har en halvond fot så slog jag både alla tjejer och killar! Det vägde faktiskt upp det här mindre bra testerna och jag kände mej nöjd när jag begav mej av hemåt.

Nu är jag tillbaka på jobbet och det är väldigt lite folk här. Jag fick min nya telefon av Lena och trots att jag fick den i handen kan jag inte bestämma mej hur jag ska göra med den?! Jag ringde ju nämligen om min gamla och fick veta att jag hade garanti kvar och att den alltså blir fixad eller att jag får en ny och då känns ju den här nya ändå ganska onödig… Åååå men egentligen vill jag ju ha den! Hmm, får fundera lite till.

Snart får Maja sin nya bur också! Förresten kanske jag måste förklara det här med hennes namn. Först tyckte ju jag och mamma att hon hette Wilma men Martin tjatade om att hon aldrig kommer heta Wilma för honom utan Maja efter marsvinet Maja i den här svenska komediserien som gick förut, ni vet det här marsvinet som det inte gick så bra för i slutändan… Aldrig sade jag först, men sen har det liksom blivit att vi kallat henne det i alla fall och nu kallar jag ju henne Maja eller Majsan oftast. Ulrika funderade ju över detta plötsliga namnbyte, men nu lutar det nog åt Maja i alla fall. Nu kan hon nästan inte heta något annat, det är redan intjatat! Ny bur får hon i alla fall i veckan tror jag, slipper äntligen den här lilla grottan hon bor i nu.

Nu ska jag försöka göra någon nytta på jobbet! Snart slutar jag ju här för sommaren, buhuu…

Hej så länge!

Nu är vi i Idre på barmarksläger! Jag kom igår kväll efter jobbet och hoppade direkt in på möte i två timmar. Tänkte att det ungefär skulle vara en kvart kvar när jag kom för de började 18 så därför tog jag inte med mej min middag in. Men det skulle jag alltså ha gjort, var helt shaky när jag kom upp till stugan och kastade i mej maten och min superefterrätt som Martins mamma kom in med på campingen innan jag drog, vinbärskaka med vaniljsås!

Idag har vi haft första dagen med riktig träning. Igår tog dom sej runt en bana massa meter över marken iförd sele och jag tror alla hade höjdskräck och ont i händerna efteråt! Imorse gick vi upp kl 7 och åt frukost, halv nio begav sej större delen av gänget till elljusspåret för att springa coopertest medan jag och några andra, för tillfället, halvinvalidos (Sebban, Linda och Lisa) gick till simhallen för att trampa vatten. Löpningen gick bra för alla tror jag och Allan var snabbast! Men han har ju tjuvtränat den här löpningen rätt bra med sin hypertränade karatefru så det var ju lite fusk såklart Han fick en tid på 12,16 och därmed är han klar för skidgymnasiet till nästa år, härligt Allan!

Efter löpning och vattenplask var det dags för gymet och vi gick igenom en mängd övningar. Bland annat frivändning som jag inte gjort sedan början på gymnasiet och jag måste ju säja att knäböjen funkar bättre… Men lite övning och det gick bättre på slutet. Bänkpressen gick kanon, som jag kört rätt bra med i sommar men det var lite sämre med chinsen. Men det gick faktiskt bättre än vad det har gjort förut så det var ju bra! Efter gymet var det lunchdags och sen träning igen. De andra skulle gå upp till Städjan men jag och Sebban fick cykla. Ett långt pass sade Janne. Jag och min otränade lillebror gav oss iväg och pappa hämtade upp Sebban efter 2 mil, han skulle ju hem och spela med Per på Mariannes 50-årskalas ikväll! Jag vände hemåt igen och höll bokstavligt talat på att dö sista milen uppför fjället men Sebban trodde ju aaaldrig att jag skulle orka upp utan att stanna någonting så det var bara att bita ihop och cykla på. Och visst gick det, men jobbigt var det… Kommer nog ha grym träningsvärk imorgon och det får bli gymet istället för cykeln.

Nu har vi precis käkat middag, vår kock Anders gör ett utmärkt jobb! Köttbullar och korv stroganoff så det står härliga till. Och nu är kaffet precis klart, vilken stjärna!

Hej hopp så länge!

25, 26, 27…

Foto: Allan Grimm

Då var man på jobbet igen och gud vad det känns bra! Jag var ju ledig två dagar nu och första dagen var kanon, skönt att sova lite, vara ledig och göra massa måsten hemma. Städa hela huset, tvätta, diska flera dagars disk och ringa samtal. På tisdagskvällen sen kändes det ju helt ofattbart att jag skulle få vara ledig en dag till, vilket lyx! Men dagen efter hände det något, det kändes inte alls lika bra att vara ledig längre. Nu hade jag ju ingenting kvar att göra egentligen och då blev det genast sådär segt som det kan bli. Man kollar internet, tv och bara går omkring. Idag fick man tillbaka sin, för den här sommaren, vanliga rutin och nu känner jag mej lugn igen. Jag förstår inte, förut när man varit ledig trivdes jag bäst med att inte göra någonting egentligen, vara uppe sent, sova länge, träna framåt kvällen och äta lite när det passade. Nu har jag ju blivit näst intill arbetsnarkoman, träna, jobba, äta, sova. Lena, vad har det här jobbet gjort med mej?!

Jag gjorde ändå lite halvroliga grejer igår det som faktiskt blev av. Var hem till mamma och pappa och skulle leta rätt på en träningsbild som Ski & Board magazine skulle ha till reportaget. Vi hittade en spänstbild sedan förra sommaren men kom på att det vore kul med en cykelbild också. Pappa hade ju haft en idé bra länge sade han, där han skulle sitta i bakluckan på bilen och fota framifrån när jag cyklade. Ungefär som Tour de France! Lät ju kul tyckte jag och vi drog igång direkt när vädret var fint. Jag var ju tvungen att ha lite fart eftersom bakgrunden på bilderna skulle vara suddiga så jag tyckte att backen vid Öjvallberget, som jag cyklar uppför varje gång jag ska till Särna, borde vara bra. Pappa fotograf, mamma chaufför och Moa fotograf (som var med för att fota hela spektaklet till min blogg) åkte i förväg och jag cyklade dryga milen till Öjvallbergen. När jag kom fram var förstås den backen inte så bra men vi hittade andra ställen på vägen hem. Gick kanonbra faktiskt, jag trodde vi skulle få hålla på hela dagen och jag cykla massa mil men vi fick till det nästan direkt!

Vi käkade hemma hos mamma och pappa sen jag och Martin, vi fick jättegoda canneloni tror jag det hette, sen åkte vi hem och tittade på Bachelorette Bärs and Rolette tyckte både Martin och pappa lät roligare… Jag tvättade lilla Majsan innan vi åkte på middag också, det var roligt! Jag vet inte riktigt om hon tycker om att bada, första gången trodde jag det men nu är jag mer tveksam. Hon vill hela tiden krypa upp i min hand och upp på armen och en gång gled hon av och landade uppochner i vattnet och blötte nosen och öronen och alltihop. Hon såg skitkul ut efteråt, pälsen var alldeles blöt och stripig och hon tittade skumt på mej när jag var framme med kameran!

Nu ska jag fortsätta jobba, äta lite lunch först sen ska det städas! Imorgon är det Idre-läger förresten, återkommer till det.

Kram å hej!

Jaha, då är man på jobbet som vanligt. Ganska lugnt för tillfället, det börjar bli mindre folk nu märker man. Det ska ju vara så det kommer in folk hela tiden och man aldrig behöver varva ner, då är det som bäst! Jobbar söndag och måndag sen är jag ledig två dagar! Och dom två dagarna ska det regna såg jag…

Tänk att min onda fot aldrig vill gå över. Jag var ju faktiskt till doktorn förra veckan för att kolla vad som kunde vara fel och han berättade väldigt snabbt att jag hade pajat ett muskelfäste. Det var ju snabbt och bra tänkte jag och det verkade vara en väldigt lindrig skada. “Det kan ta upp till två månader innan det blir bra” avslutar han med. Hmmpff! Två månader, det är ju hela springsäsongen. Tur att jag har en cykel i år säjer jag bara.

Nästa helg har vi barmarksläger i Idre också! Det blir skojsigt. Det skulle ju bli en hel del löpning där vad jag förstod men jag får ta med cykeln istället. Det finns ju massa andra saker man kan vara med på, vi ska vandra och spänsta och jag vet inte allt. Ski & board magazine ringde mej igår förresten, svenska skidförbundets tidning. De skulle göra en sommargrej med 4 landslagsåkare där de ville ha träningsdagbok för nästa vecka och då ville de ha med mej! Himla tur att jag skött träningen ordentligt annars hade jag blivit nervös nu

Och någon ny telefon har det fortfarande inte blivit…

Ha det fint, vi hörs snart igen!

Gud vad det regnar. Jag hade ju hoppats att vi skulle få någon vecka till med värme men snart är ju sommaren slut och det är höst. Och på hösten vill vi ju inte ha värme säjer Martin! Helst runt nollan när det närmar sej älgjakt, annars blir köttet dåligt och hundarna alldeles för trötta snabbt. Jo visst är det så, det har jag ju koll på som den jaktexpert jag har blviit. Fast jag önskar lite i hemlighet att vi får en fin höst, i alla fall augusti!

Imorse var jag upp och körde ett benpass innan jobbet och nu står jag här i receptionen. Ganska lugnt idag men det beror nog på vädret. Desto mer fikagäster blir det ju, vi har bryggt kaffe hela dagen! Jag jobbar hela veckan och helgen förutom torsdag. Då funderar jag på att åka någonstans och köpa mej en ny telefon. Min har pajat ihop helt, nu fick jag ta min gamla Samsung där batteriet håller max en dag. Om jag har tur. Annars kanske jag beställer en på netonnet, jag gillar det här med att grejerna kommer direkt i postlådan!

Nu har ju Martins jaktsäsong börjat och mina kvällar kommer bli ensamma framöver. Moa och Sebban börjar ju snart skolan också och flyttar till Malung och pappa är borta på jobb varannan vecka ungefär så då får jag och mamma umgås och mysa alldeles själva! När jag slutar jobbet sen slutet på augusti blir det ju himla lugnt. Förutom all träning som även blir jobbigare och med längre och fler pass. Och den här skidvallningen som börjar. Haha, det har jag ju längtat efter hela sommaren nu! Så det finns nog saker att göra ändå, ett hus att ta hand om också. Men Martin, ja han blir ju borta…

Nu ska jag fortsätta här, vi hörs igen!

Ja nu kan man ju se sej själv mer eller mindre som en grävlingsexpert! Boysen gick upp tidigt imorse för att leta gryt medan jag och Josse låg kvar och snusade i våra sängar. Men jaktsuget fanns ju såklart där och kl 8 kunde jag inte sova mer. Nog för att det mest berodde på att jag trodde den där enormt stora och läskiga spindeln som jag såg krypa vid våran madrass igår just nu kl 8 på morgonen krafsade mej i örat, men ändå… Upp och kolla dator, käka frukost, rasta och mata hundar av alla dess slag och sen var vi redo för jakt!

När vi kom bort till killarna möttes vi av ett muntert gäng. NOT. Det såg ut som någon av dom hade blivit uppkäkad av en grävling ungefär, några satt på marken och stirrade tomt framför sej och Martin stod nere i grytet och hackade lite slött med en spade. Var det här det skulle vara jakt eller?! Det visade sej att det inte gick nå vidare och att alla var utsvultna men efter lite mackor var dom redo för nya tag. Vid det här laget hade vi tjejor blivit hungriga igen så efter lite mer grävande och glada tillrop åkte vi och köpte pizza till allihop. När vi kom tillbaka hade det ungefär 80 cm djupa hål blivit drygt två meter djupt och de hade fått förstärkning av en kille med en Staffan-terrier. Det visade sej att vi kom alldeles lagom för att se den nya snubben firas ner i fötterna och avlossa två skott innan Staffan slängde sej ner och drog ut bytet. En död grävling! Medan alla käkade pizza knagde Staffan på en blodogt djur, mumma.

Det var en intressant dag! Men varken jag eller Jossan tror jag egentligen begrep oss på det här riktigt. Varför vill man gräva en hel jäkla dag i sand, lera och sten och bli trötta och skitiga när man ändå överlåter det roliga i det hela till någon annan sen? Snacka om att killen som anlände samtidigt som pizzan halkade in på en räkmacka. Tog lite foton på det hela. Tyvärr fick jag inte med själva skjutandet eftersom jag precis innan hade händerna fulla med pizzakartonger så kameran blev kvar i bilen, med jag fick lite fina bilder innan!

Nu e vi strax hemma igen. Skönt efter många timmar i bil. Och härligt att sova i sin egen säng! Kommer sova som en stock och drömma om jord och grävlingsloppor…

Per lyssnar efter sin hund!

Jaktledaren

Att man skickar ner en sån här liten sötnos i ett skitigt gryt kan jag inte fatta, jag står nog på Guns sida ändå! Lilla Popsy.