Sanna Tidstrand

Jaha, då var man hemma igen… Kändes väldigt konstigt att lämna Verbier och alla där borta, speciellt mina roomies, Sverige-teamet och våran adopted norwegian Finn. Nu är han mer adopted än någonsin förut, han sade själv att han började känna sej svensk!

Lördagen var kanon! Vi kom upp till backen och det blåste lite men vädret var superfint, till allas förvåning. Det skulle ju vara skit idag. Vi visste att om vi skulle få åka skulle det gå snabbt. Jag åkte 196 sista åket dagen innan, första åket idag åkte jag 201,40 från samma ställe! Snabbt. Killarna var ju med och trampade övre delen av backen dagen innan för att vi skulle kunna starta så högt som möjligt i finalen och inför andra åket var man rätt nervös. Det här var det högsta jag startat i den här backen. Snön som de hade trampat låg precis innan timingen, de hade förstås inte pistat bort den. Smart när man ska åka 200+… Linda babblade på som vanligt i kabinen upp till start och jag var tvungen att be henne vara tyst så man kunde koncentrera sej lite. Hisp-Linda! Förutom Lindas tjatter var det tystnad i kabinen, alla var koncentrerade till max. Man märker när det är snabbt finalåk! Vinden var inget problem och de körde på direkt. Jag startade sist. Finn var föråkare till oss vilket var väldigt bra eftersom han åker lugnt och säkert, jag kollade på hans åk som såg klockrent ut utan en enda liten miss och jag nöjde mej med det och kollade inte på tjejerna. Jag och Linda peppade varandra lite snabbt innan det var dags. Man hörde inga hastigheter alls från toppen men det var nog lika bra. Jag kom fram till starten och undrade hur fasen det här skulle gå, den var typ precis en skida bred och väldigt mjuk av all lössnö. Jäkla Christian, kunde du inte ha trampat lite bättre va?! Stavarna gick rakt igenom allt och man fick ingen fason på nåt. Det var bara att hoppa runt! Så gott det gick alltså, jag höll på att ramla omkull innan jag kom ner i position! Fick steppa runt sista biten och höll på att välta inåt. Men åket gick bra och jag kom ner och fick tummen upp av Finn och Linda, 209,90. Jag var snabbast igen! Men åååååååå vad jag ville över 210. Linda var tvåa på 206, heja Sverige! Killarna kom och i början var det ingen som åkte snabbare än mej. De var flera kilometer efter! Och jag hade ju faktiskt slagit Finn också. Sen kom Philippe och dundrade till med en 216, jesus amalia! Christian gjorde ett bra åk på 209,2. Till sist var det bara Simone kvar där uppe igen. Han stog ett bra tag och gjorde alla nervösa. Men vad fasen, 216 kunde han ju inte slå?! Det kändes redan klart att Philippe för en gångs skull skulle få vinna. Men som vanligt med Simone skärper han sej ytterligare ett snäpp i finalen och dundrade till med 216, 98. Snabbast igen! På prisutdelning hade han sina guldskor på sej, vinnarskorna. Jag var sexa bland killarna, helt okej va?

Nu e man hemma som sagt och skidåkningen är klar för denna säsong. Känns jäkligt konstigt men man är helt slut efter den här veckan så det känns väldigt skönt också. Stod på trappen imorse, solen sken och värmde och man kände att sommaren var på väg. Det kändes härligt och som att man är redo för att ta sommarlov. Vintern har varit kanon på alla sätt och vis (förutom att den har varit lite kallare än vanligt) men nu när solen värmer och snön nästan smält bort är det rätt skönt att vintern är över. Men om några veckor är man åkpepp igen och planerar redan för nästa säsong, jag vet hur det där är. Och just nu känns det som att det kan vara rätt mycket att planera. Kanske lika bra att börja redan nu?

Idag blir det en fixardag, solen skiner och man har vårkänslor. Dags att städa bort skidgrejerna och fram med sommarskorna! Jag köpte ett par nya igår, hehe. Och ett par gummistövlar, jag som bor i skogen behöver ju ett par vet ni! Nu e jag kanonpepp på att börja sommarträningen också, jag har ju mitt gym i rummet bredvid och cykeln ska jag hämta idag. Ska lägga ut en bild på den sen förrsten, den är gryyyym. Jocke och Josse var i Sörsjön igår och Jocke sade att han inte hade sett än. “Jag hade den ju hemma hela förra sommaren!” sade jag. “I ladan ja” fick jag till svar. Den här sommaren ska den användas. Jag å Linda och förhoppningsvis några mer speedgalningar ska till Christian i sommar å åka vattenskidor också! Jag har ju aldrig åkt förut men är övertygad om att jag är asbra. Jag har redan planer på att åka på fötterna.

Nu är ju mitt projektarbete klart, bloggen för vintern 2009. Visst blev den rätt bra? Tänkte innan att jag bara skulle ha den över vintern men nu kan jag ju inte sluta! Det har blivit som en drog, börjar jag så tar orden aldrig slut. Som nu. Ingenting att skriva egentligen men orden bara kommer. Jag har blivit en datanörd. Nu är det ju nästan sommar och inga tävlingar i sikte på bra länge, vad kommer jag då att skriva om? Jag kommer garanterat hitta på nåt och jag kommer att skriva när jag har nåt roligt att berätta men kanske inte dagen när jag har sovmorgon och det jobbigaste jag gjorde var ett besök till Konsum. Men jag kommer att skriva. Träning, utflykter, skogsmöten med björnar, kanske ett radioprogram Christian? Och så ska jag ju valla skidor. Det eviga vallandet.

Tack för mig så länge, härligt och roligt och helt fantastiskt att ni läst min blogg och följt oss på tävlingar under vintern och jättekul med all respons jag fått! “Får du inte MVG på det här så vet jag jag inte vad som är fel” sade mamma igår vid middagen. Där hör du Peter, visst har jag gjort en kanonblogg?

Nu börjar det bli speedskiing folk!

Idag kom vi upp till backen och det blåste näst intill storm. Nu e det kört tänkte alla. Simone som alltid varit så pepp på att byta om direkt vi kommit upp satt länge och bara suckade och kollade ut genom fönstret. Vi drog på oss grejerna fast de redan flyttat starten till halv tolv istället för elva. Vinden skulle avta. Det vet man ju hur det kan vara med det här nere… De skickade åtminstone inte upp oss på start så vi skulle sitta där och frysa! Kl 12 var vi i alla fall uppe och startade på samma ställe där vi slutade igår. Då körde jag 195, idag blev det 192. Det hade kommit en cm snö så det var rätt kallt i backen vilket drog ner farten lite. Andra åket visste vi vad som komma skulle. Fick vi bara åka och inte bli stoppade av snön som skulle komma in var det 200-åk som gällde! Christians dröm-åk? Han har ju som alla vet inte åkt över 200 än, vilket han blir väldigt retad för av alla andra i laget. Vi åkte upp till start en andra gång, utan kortskidor den här gången eftersom vi startade så högt upp så vi bara kunde gå ner till starten. Det vill säja att vi är ganska högt, boys and girls där hemma! Det första vi fick höra när vi kom dit var “nu ska alla över 200!”. Ååååå pepp pepp. Annars brukar man ju vara rätt nervös när man kommer upp i dom där farterna men jag kände mej bara lugn. Härligt. Det var nog värre för Christian, han var övertygad om att han skulle klanta till det! Ett 199-åk hade ju varit döden. Molnen hade kommit in och det var väldigt snöblint, helt vitt. Karine startade först av oss fyra tjejer som åkte, jag tvåa, Linda trea och Elena fyra. Karine var nervös, hon tycker inte om när sikten är så dålig. Jag visste att backen var näst intill perfekt så det var inget att oroa sej för. Karines åk såg kanonbra ut. Hon har ju haft en del problem här nere nu men jag tänkte att hon skulle skärpa till sej så fort det blev lite fart i åken och så såg det ut. Andas. Gick ut på start och allt kändes lugnt. Hoppstarten fungerar perfekt nu, även åt “fel” håll. Åkningen är klockrent. Nere i timingen kände man att det börjar gå lite snabbare, dessutom helt vitt och lite vind. 201,40 km/h. Karine hade haft 196, ojojoj! Elena hade också 196 och Linda körde 197, hon är tvåa! Just nu alltså, imorgon är det toppstart.

Christian den jäveln höll på att få oss alla gråhåriga! Inte med mening så klart för han körde bra. Men jag lovar att alla vi var minst lika nervösa för honom som han själv var. Finn åkte före och han sade efteråt att han inte tänkte ett dugg på sitt åk utan bara det att Christian skulle ta sej över 200. Det är rätta tvillingtakter det! Jag och Linda stog precis vid tavlan där dom visar hastigheten och vågade knappt kolla. “Det ser snabbt ut” sade Linda. Jag kollade på tavlan. 200,86!! Vi skrek och alla kollade på oss och vi gick runt och förklarade oss med “first time over 200!”. Oj vilken dag. Vi sprang fram till killarna när dom kom och slängde oss på Christian som värsta groupies och det blev ett jäkla ojojande. Nu äntligen är Christian en i gänget, STOOOORT grattis!

Så här cool ser bara nån ut som precis har åkt över 200. Respect.

Nästa år ska jag testa en ny sport tror jag. Jag har hittat nåt som ser helt livsfarligt ut. Bob. Det kom flera nya åkare hit med det ena konstiga materialet efter det andra men det coolaste var en knallröd bob av nåt slag, typ en snowracer som man står på. Det tror jag vore nåt. En nära döden-upplevelse om inte annat!

Nu ska jag ner och valla skidor igen! Man hinner inte göra mycket annat här. Vi åker skidor hela dan, e helt slut när vi kommer ner till hotellet, bloggar, vallar skidor, äter middag, sover. Els tyckte vi hade blivit för tråkiga alltså när vi, som det ordentliga team vi är, gick från middan igår och vallade skidor och gick och lade oss. Bra jobbat laget! Men så gick det kanonbra idag också. Man vill ju vara på hugget när man ska åka över 200, man blir tillräckligt trött ändå av allt släpande på grejer, en fest på det och man kan joina Jonathan Morét. Imorgon ska vädret bli sådär säjer alla, det ser inge vidare ut. Kall luft har kommit in och när vi var klara med åkningen idag blåste det mer och det började snöa lite lätt. Det blir kallvalla på. Imorgon är The grand finale med start högre än vi någonsin gjort här tidigare, killarna kom precis ner från att ha sidesteppat snön precis under gondolen. Det här blir grymt. Kram och hej så länge, vi hörs imorgon!

Otroligt coolt, eller hur?

Var ju lika bra att vinna sista världscuptävlingen också!

Strålande sol, strålande åkning och strålande backe, vad kan gå fel? En start från samma position där vi slutade igår men idag gick det fortare, jag körde 186 istället för 183. Nu kände jag det där peppet komma igen som infinner sig ibland. Självklart är man ju alltid taggad när det blir tävling men det är inte alltid det känns sådär bra allting, position, skidor, väder och humör. När den känslan kommer vet jag att jag kan åka snabbt. Sista åket klättrade vi upp en bit till men inte till toppen. När vi stod där på start och klockan var startdags och alla tjejer ombytta och klara att åka, såg vi molnen komma in. Snabbt. Jag startade sist av tjejerna också eftersom jag var snabbast i första åket och jag bara antog att jag skulle få alla moln. Vi frågade vad vi väntade på eftersom alla var klara. “Starting list”. Sånt kan bara hända i Verbier. Alla tjejer igenom fick lite moln någonstans, när jag skulle starta var det strålande sol. Jag tackade min lyckliga stjärna! Åket kändes jättebra, sådär bra som jag visste att det skulle kunna kännas. 195,07, snabbast! Tracy var tvåa på 192,80, Elena trea, Karine fyra och Linda femma. Linda har det lite deppigt just nu, hon får aldrig riktigt till det som hon vill. Hon skulle lägga sej och grina när hon kom ner från backen sade hon.

Killarnas race blev en riktig rysare som vanligt! Philippe ledde inför finalen med 1,5 km, alla åkandes på snabba skidor eftersom det skulle komma in dåligt väder. Christian fick till ett kanonåk, och SLOG FAKTISKT MIG, på 196,80 och det visade sig räcka till en sjätteplats! Han är riktigt i form nu. Simone åkte före Philippe och fick en medel 198 km. Alla väntade med spänning på Philippe och var övertygad om att han skulle ta det, han har ju åkt kanonbra nu. 197,40. Det var inte sant, att han aldrig kan få vinna! Stackars stackars Philippe. Simone totalsegraren tog även sista tävlingen.

Nu har vi varit på prisutdelning precis och Linda, Christian och Finn-Arne är på lagledarmöte. Bengan och Sundsvallarna åkte ju hem efter prisutdelningen så nu är vi ensamma kvar. Hur ska detta gå? Jag och alla andra var ju övertygade om att det skulle vara en mindre glob eller buckla i totalpris i år men vi fick samma som förra året! Man vågar knappt hålla den ifall man skulle tappa den i marken. Fasa. Imorgon är det träning för proffstävlingen. Eller det skulle i alla fall vara träning men nu pratades det om att köra raceåk imorgon eftersom alla ändå har varit här och kört hela veckan och det tydligen skulle komma in dåligt väder på lördag. Gud snart är det slut här nere. Vi som har det så bra i solen, Verbier är ett ställe för sig!

Vi tog massa bra kort idag så lägger in några stycken. Jag fick faktiskt vara med på några kort idag också! Jag tänkte ju faktiskt inte skriva så mycket utan mest lägga ut bilder men börjar man så.. Nu ska jag i alla fall gå och börja valla innan maten. Segerfesten får vänta tills på lördag! Kram och hej!

Här kommer en bild på halva speedskigänget uppe vid backen där vi byter om! Härligt gäng Och ja, Rickard glömde solkrämen igår…

Idag var det första dagen på andra världscuptävlingen! Och idag var dagen det skulle vara fint väder av alla dagar men man vågar ju aldrig hoppas riktigt, det svänger snabbt här nere! Men när vi vaknade såg det hyfsat ut i alla fall, solen var framme och det var lite disigt. När vi kom upp till backen var det kanoooooon. Inte ett moln och solen värmde redan kl 10. Vi bytte om och jag fick faktiskt till mina spoiler på samma höjd idag! Vi fick våra startnummer nere vid gondolen innan vi åkte upp och jag hade förstås nummer 1. Det hade dessutom beslutats att vi gummiåkare skulle köra före alla downhillåkare, dvs jag var absolut först. En standardkille var föråkare och han drog typ en timme innan vi ens hade kommit till start… Jag stapplade ut i backen, tittade ner och såg inte ett enda spår. Jippie. “Du ska starta vid den bortre pinnen” sade killen vid starten. Åket kändes riktigt bra och jag var snabbast. Bengan tyckte jag blev lite låg i positionen igen igår, som jag brukar ha en tendens till att bli men nu tyckte jag det funkade bra. Christian, vår opeppa lagmedlem, dundrade på idag igen och var tvåa i sitt åk, 1 hundradel efter Simone! Vi var riktigt impade allihop, inte minst Simone. Det här åket var ju ändå raceåk och alla har snabba skidor. Nu är det ju tyvärr så här att Christian har en tendens till att åka bäst när man inte riktigt behöver vara snabb, som typ i träning och kvalåk, och hamna lite efter igen i åket efter. Så även nu. Men han var ändå riktigt bra med och slutade 8 efter dagen. Simone pratade med Finn-Arne efteråt och undrade vad Christian höll på med i sina andraåk hela tiden, “first run almost first, then…pprrrrfff”. Det undrar vi med, pepp nu! Christian själv sade att han skulle hoppa över första åket imorgon och bara köra finalåket. Jag fick faktiskt beröm idag också när vi kom ner från backen, Christian tycker alltid att jag ser så jäkla stabil ut när jag åker, likadant hela tiden, inga misstag. Som ett tåg. Det gick faktiskt bra för mej även i andra och jag var snabbast, men nu har Tracy hittat rätt och var bara 40 hundradelar ifrån! Jag körde 183,21 och var sjua bland killarna så det var helt okej. Linda var trea idag. Hon gjorde en rätt kul upptäckt faktiskt när vi åkt klart som nog alla utom hon själv sett innan: “Jag blir så jäkla hispig hela tiden!”. Nähä?!

Nu har vi suttit på balkongen ett tag och druckit en öl i solen och det är så jäkla härligt!! Så här vill man alltid ha det, fortfarande någon som undrar varför vi åker mest på våren? Fick meddelande från Daniel för ett tag sen, “jag vill också åka”. Tror många skulle vilja vara här nu, backen har aldrig någonsin varit så fin och vi har kanonväder. Och Golden S går finfint Allan! Alla e bruna och snygga, förutom Rickard då som ser ut som ett stoppljus. Men vi saknar ändå resten av vårat lag, vi känner oss inte hela.

I rummet intill vårat bor Bastien och två till fransoser. Vi skrattade hjärtligt när Bastien kom ut i sina vita minishorts och knästrumpor och skulle valla sina skidor på balkongen. Finn skrattade inte länge till när han fick ett par sura skidstrumpor smetade i ansiktet. Kul Bastien, jättekul…

Nu ska jag ner och valla skidor igen! Jag och Christian hade bra glid på skidorna idag så vi kör på med samma imorgon, det blir kanon! Puss å kram till min familj som hejar på mej hemma och hej på er alla andra! Ska göra allt för att vinna sista världscupen imorgon. Nu in i valladimman. Peace.

Måste bara säja en sak innan jag beskriver dagen D: AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHH. Jag har vunnit världscupen!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Okej då kör vi. Morgonen såg ungefär ut som igår morse, upp 07:15 och åt frukost, packade grejer till backen och knallade upp med skidorna till gondolen dryga timmen senare. Idag såg vädret ännu lite bättre ut än dagen innan och vi tänkte att idag kan det ju inte gå fel. Vi bytte om uppe i restaurangen i lugn och ro och jag försökte få mina spoiler på samma höjd innan tejpningen. Misslyckades såklart med det och när tejpen var på satt fortfarande den vänstra högre. Jaja, det var ingen katastrof och jag orkade inte tejpa om. Ut å glassa en stund i solen istället innan vi åkte upp på start. Jag och Linda tänkte att vi skulle vara i tid idag och få någon plats att byta om på där uppe och vi var faktiskt nästan först upp. Inte fan hjälpte det när resten av gänget kom sen och alla killar såklart skulle ställa sej längst fram, trots att vi tjejer åker först. Jag började bli lite nervös igår och funderade på hur allt kändes inför det här och det blir ju definitivt inte bättre när min värsta konkurrent Karine, tillsammans med Simone, har hela Holmenkol-teamet här och dom står och putsar och sprayar skidorna stup i kvarten, till och med nu innan träningsåket. Nu kom hon på start med en egen sherpa härifrån som bar hennes skidor plus hennes egen sherpa som hade väskan med hjälm och dylikt. NERVÖS. Hon var taggad och tänkte krossa mej, jag såg det på henne! I vanlig ordning fick vi klättra upp till starten med skidor och gummidräkt på och knappt några nät runt omkring oss. Jag startade sist av tjejerna och då kollar man såklart på alla andra innan hur dom åker och tycker att alla åker utomordentligt bra just idag. Men jag kom ner och var snabbast, dock inte med så mycket. Christian fick till ett kanonåk och var snabbast tillsammans med Simone Origone, ledaren i totala världscupen! Som jag nämnde innan och som jag fick veta i bilen på väg till Oslo har ju Christian haft en lysande karriär som alpinåkare (i alla fall ett litet tag) och nu visar det sej alltså även i speedskiingen. Han ville att jag skulle hälsa till hans fanclub att dom måste vara glada över detta och inte bara skämmas för att han inte åkt över 200. Fortsätter det såhär så har han ju snart sitt 200-åk!

Idolbild till Christians fans!

Jag och Christian hade vallat likadant och vi funderade på om vi skulle lägga på något mer inför finalåket men jag hade fått direktiv att vallan höll för två åk. När vi kom upp på start inför andra åket och jag fick på mej skidorna tyckte jag nog inte att dom kändes så toppen i alla fall. Hojtade till Christian och frågade vad han tyckte och han var missnöjd. Jag sade inget mer. Han lyfte upp skidan mot mej och frågade om det fastnade snö under och jag sade nej trots att jag faktiskt såg en liten snögrej. Vill ju inte oroa killen i onödan, för sent att bättra på nåt nu ändå. Känns ju sådär att ha tröga skidor inför finalåket… Jag försökte tänka positivt men nu började även dimman komma in. När det var min tur såg jag timingen väldigt diffust där nere, både röda och gröna linjen var typ borta. Men bara att åka. Åkningen kändes i alla fall bra och jag kom ner och bönade och bad på bromsplan att det skulle hålla, stannade vid Bengan som log. Det höll!!! Det var fasen inte mycket till tvåan men det höll. Tracy var tvåa, 45 hundradelar ifrån, Elena trea, Linda fyra, Lisa vår Sundsvallstjej femma och Karine sexa…! Vet inte vad hon höll på med men hon var sist i båda åken och nu väldigt deprimerad. Detta betydde att jag vunnit totala världscupen, trots att det är en tävling kvar. Fasen vad härligt! Hon och vallasnubbarna stod och betraktade belaget på hennes skidor när vi skulle åka hem. Jag bara skrattade för mej själv. Jag vann minsann och jag vallade själv!

Killarna då? 10 stycken åkte och Philippe ledde när dimman blev värre och de fick hålla upp åkningen lite. På start stod Simone Origone. Vilken rysare! Dimma, dimma, dimma. En timme senare fick dom bryta tävlingen för deras del, det blev inge bättre. Tracy och Philippe hoppades ju såklart på att tävlingen skulle fortsätta när Simone fått stå och vänta en timme där uppe och snön blivit blöt och seg men så blev det inte. Vilket betyder alltså att Simone också är vinnare av totala världscupen! Tråkigt att han inte fick dänga Philippe idag också bara för att visa vem som faktiskt är bäst, hemmaplan eller ej, en eller två tävlingar. Men bra att han vann i alla fall.

Imorgon börjar sista världscupen! Vädret ser sådär ut för veckan måste jag säja men imorgon såg i alla fall okej ut. Hoppas. Nu ska jag ner och valla skidor innan middagen, åtminstone börja. Kram och hej, håll tummarna för mej!

Då var man i Verbier då! Och ALLT är sej likt

Jag åkte hemifrån 06:00 igår morse och hämtade upp Christian i Sälen på Skilodgen. Vi bestämde kvällen innan att vi skulle käka där innan vi skulle dra för frukosten öppnade kl 7. Jag fick pannkaka, wiee! Jag var trött så jag kunde dö men nu var i alla fall dagen redan räddad. Vi drog iväg i min bil som e lite defekt. Något skydd (säkert för någonting viktigt) hänger ner under bilen och det skramlar som fasen. Typiskt dagen innan vi skulle åka till Oslo! Med lite hjälp satte jag ju fast det när felet upptäcktes kvällen innan men jag hann inte ens ut från huset innan det hade ramlat ner igen… Jag visste ju typ vägen till Oslo från Sälen men redan flera dagar innan vi skulle åka hade jag varit rädd att vi skulle åka vilse. Mitt lokalsinne e ju som alla kanske vet vid det här laget inte det bästa, men Christians är tame fan värre! Vi kommer lätt tappa bort oss någonstans och missa flyget. Vi pratade om massa intressanta saker på vägen och vi kom in på Christians skidkarriär, vilket är en helt otrolig historia som jag lovar att återkomma till! Hur som helst så var jag så hänförd av allt och vips så hade vi förstås kommit på villovägar! Helt otroligt. Nu var vi inne i Hamar någonstans och irrade. Vi hittade ut rätt snabbt ändå och fortsatte resan, stannade på en mack och Christian tänkte köpa en Snickers. Han ångrade sej rätt snabbt när han såg att den kostade 22 norska, billiga kronor. Det är alltså typ 28 svenska. När vi kom till Linda ägnade vi mycket tid till att klaga över Norge och att allt var så jäkla dyrt. Världens dyraste U-land enligt Linda. Vi åkte till flygplatsen, hann med flyg och allt mycket bra, irrade sedan runt på Danmarks flygplats en stund där vi mellanlandade och hängde lite i barnhörnan innan vi flög vidare mot Geneve. Flyget var försenat men vi fick alla grejer och var otroligt lättade över det och vi hämtade hyrbilen och begav oss av mot Verbier.

Innan vi åkte hemifrån hade vi kollat vädret och det skulle bli skit hela veckan. Snö varje dag. När vi vaknade imorse var det strålande sol och vi fick höra att idag skulle vara den sämsta dagen av alla kommande. Vårat humör var på topp trots strul med liftar och lite diverse saker och vi kom upp till backen och bytte om, snackade taktik med Bengan och åkte upp till start. Då kom snön… Först lite lätt bara när vi åkte ner till första startposition men sen kom det mer och det blev dimma. Förresten måste jag bara säja en grej! Det är ju första året jag är här själv nu, utan sherpa. Pappa har ju alltid varit med alla år och då har ju han hjälpt till med grejer upp och ner till start för att underlätta lite för mej så man slipper trötta ut sej så mycket innan man ens har börjat åka. Nu får man ju göra alla de här grejerna själv. Var ju lite worried innan hur det skulle gå men allt gick utomordentligt bra och alla lagmedlemmar hjälpte varandra. Allt gick väldigt bra ända tills det här momentet när man skulle åka ner med skidorna till start. Det är ju en väldig massa pucklar och massa lössnö på vägen ner och även rätt mycket is på sina ställen. För det första är mina kortskidor som jag åker på mellan åken gamla hyrskidor på 140 cm med helt runda kanter. För det andra ligger backen på 3300 meters höjd och det var ju helt SJUKT jobbigt att försöka ta sej ner där med tunga jäkla speedskiskidor på axeln! Benen värkte efter ett åk och det lovar ju inte så gott med tanke på att det är 5 dagar kvar att tävla. Tillbaka till vädret. Det blev kasst alltså. Det drog in massa dimma och några standardåkare släpptes iväg, stoppades, släpptes iväg och vi började fundera på om det verkligen skulle gå att åka. Vi såg ju bara typ halva backen, ingen timing och ingen bromsplan. Vi fick höra att det var okej längre ner och att det bara var att köra. Det kändes ju verkligen sådär, man såg ingenting. Till slut ropade Simone och undrade vad fasen som hände, “vi kan ju inte köra i det här!”. Annulé. Cancelled. Inget race idag. Vi åkte ner igen och fick lunch i restaurangen och sen somnade Bengan vid bordet. Det blev fotosession där inne och alla som gick förbi kom och fotade! Jag frågade om han var trött och han svarade: “Jag är trött på att dom alltid ska ta fel beslut”. Vi tittade ut genom fönstret och solen sken.

Nu har vi precis varit på en enormt stor och intressant invigning och middag. Det har blivit ett jäkla uppsving på middagarna här nere, nu äter vi på en annan restaurang, där vi åt lunch någon gång förra året, och det var kanon. En stor buffé med sallad och massa olika rätter, pasta av alla slag och pizza och grejer. Nu ska vi snart sova, alla är supertrötta. Imorgon är första start halv tolv. Två åk, andra åket finalåk för första racet. Final imorgon alltså. Vädret skulle bli bra sade dom men nu kollade Linda nätet och det såg ut ungefär som idag. Hmm. Två kaffe!

Hör av mej imorgon igen! Kram å godnatt.

Oj vilka dagar! Nu måste jag ju säja att jag varit skitdålig med bloggandet, skulle rapportera igår tänkte jag innan vi skulle iväg på middag men anslutningen till internet var så dålig att jag inte kunde komma in på sidan.

I torsdags åkte jag alltså upp till Lindvallen för att vara med på Ski Funtastic tillsammans med alla andra skidlandslag. Vi började med ett möte där vi fick lite info om helgen och pass, schema å tröjor som vi behövde. Det var här jag fick veta att vi skulle ha pulkarace på invigningen kl 19. 16 åkare från olika lag skulle tävla mot varandra inför massa folk och såklart fick ju jag äran att representera speedskilaget! Fasa. Varför just jag? Jag funderade på att typ sjukanmäla mej eller nåt men förstod att jag var tvungen att vara med. Och tur var väl det för det visade sej att det var skitkul! Vi skulle åka i en paralellstorslalombana två och två och starta i en skicrosstart. Vi hade åkarmöte på toppen av banan och alla var jättenervösa! Jag och Frida Hansdotter skulle möta varandra i första heatet. Jag och Frida gick på skidgymnasiet tillsammans i Malung så vi känner varandra väl. Jag slog henne och fick möta Anna Holmlund från skicrosslandslaget i andra åket. Nu var jag skittaggad och ville ju vinna till vilket pris som helst! Det visade sej att mina skicrosstarter fortfarande satt i och jag var jäkligt snabb i starten. Jag slog Anna också och nu var vi bara fyra stycken kvar! Nu skulle jag möta Daniel Biveson från snowboard och han fick såklart den bästa banan! Fasen också. Jag slog han i starten men han lyckades ta sej förbi mej vid andra porten och han vann Lars Lewen blev slagen av Mattias Hargin så jag och Lasse blev delad trea, inte fy skam! Mattias vann och Daniel fuskisen kom tvåa.

Jag och Frida i hård kamp!

Igår började dagen med morgonskidåkning med halva lagen och åkare som hade vunnit en plats där dom skulle få åka med oss! Det var roligt och efteråt åt vi frukost och några av oss, inklusive jag, fick komma fram och bli intervjuade. Efter detta åkte vi och bytte om för att åka till våran testarena där en bit av backen var nätad och folk fick komma och se oss åka och testa själva och få en hastighet. Det kom hur mycket folk som helst! Slutet av dagen hade 950 åk registrerats av timingen Alla tyckte det var väldigt häftigt att vi var där och åkte och många ville komma fram och känna på dräkten och undrade vad fasen vi hade bak på benen. Mycket lyckad dag för speedskigänget! Senare på kvällen hade vi middag med Vattenfall och vi fick åka släde efter skoter upp till Hemfjällstugan vid Högfjället. Vi åt fondue och drack vin och alla hade jättetrevligt tillsammans!

Dagen idag började minst lika bra som gårdagen. Idag hade jag, Linda och Daniel ingen morgonskidåkning eftersom vi hade det igår, nu var det Christian, Allan och Rogers tur. Så jag och Linda åt frukost, bytte om och åkte upp till testarenan igen. Vi åkte några åk, minglade i tält och skrev en miljon autografer ungefär. Så himla kul när alla kommer och faktiskt känner igen en, från radio eller tv och många visste exakt hur fort jag hade åkt. För en liten stund kände jag mej som Anja Pärson! Jag och Linda fick åka hem tidigt idag eftersom vi ska åka till Verbier imorgon och måste packa och fixa så kl 13 åkte vi ner till hotellet, bytte om, käkade lunch och åkte sedan hem.

Nu e jag hemma och har en miljon grejer att göra. Packa, tvätta, duscha, äta, packa mer… Kl 7 imorgon bitti ska jag hämta upp Christian och vi åker till Linda utanför Oslo och flyger ner till de två sista världscuptävlingarna i Verbier! Blir kanonkul, nu e man taggad igen efter helgen. Vi hörs från Schweiz, kram och hej!

Imorse skulle jag åka upp till Näsfjället och träna! Åkte till Kvickervägen och möttes av en superglad Sebban och mamma i dörröppningen, vilket jag ju tyckte var rätt konstigt eftersom mamma jobbade inatt och borde sova vid det här laget. Sebbans första ord: “Jag har fått lägenhet i Malung!”. Han har ju sökt musikgymnasiet där till hösten och även om han inte är helt säker på att han kommer in så har han i alla fall en lägenhet nu! Han skulle vara sur hela sommaren sade han om han inte kom in. Hur som helst åkte vi upp till Näsfjället, Sebban skulle vara med när jag tränade och ha pappas jobb, dvs hålla koll på folk att undvika smasha in i och köra jacka upp och ner. Toppen! Vi kom upp till parkeringen och kollade upp i backen och bestämde oss för att det kanske inte var så smart att träna speedskiing just idag. Och kanske inte någon annan dag framöver heller. Det var rätt brunt i hela backen och småfläckar lite här och var där snön börjat smälta bort. Det var jättemjukt i backen sist när jag och pappa var uppe och vad skulle det inte vara nu? Dessutom ville jag ha skidorna hela. Så vi åkte ner igen. Får vänta till fredag-lördag då vi ska åka i Sälen.

Helgen ska vi alltså upp till Sälen på Ski Funtastic. Alla skidlandslag kommer träffas och ha grejer ihop och var för sej för turister och sponsorer och alla som vill vara med. Kommer nog bli toppen! Aldrig varit där förut ju eftersom vi alltid brukar ha tävling då nere i Europa någonstans men i år hinner vi vara med innan vi åker till Verbier. Torsdag kväll börjar det med VIP-middag! Kommer rapportera därifrån och ta massa roliga bilder.

Söndag åker vi ju till Verbier som sagt. Gud vad konstigt det känns nu, som att man ska åka och tävla mitt i sommaren nästan. Det har ju varit så varmt och skönt här hemma och all snö har ju nästan smält bort. Och helt plötsligt ska vi tävla! Fast man kommer ju bli pepp ju mer det närmar sej och efter helgen som kommer med åkning och allt. Jag och Christian åker tillsammans från Sälen till Linda utanför Gardemoen på söndag morgon och vi flyger runt två. Sen börjar vi åka redan på måndag. Det är jag, Linda, Christian, Bengan och halva Sundsvall som ska åka! Dvs Bill och Bull, Bill och Bull fast det motsatta könet och pappa Bill och Bull Det är nu det ska avgöras…

E ju förresten på jakt efter en träningscykel att ha i mitt gym, någon som vet nåt? Lade ut en annons på Sälens IF hemsida igår, hoppas få napp.

Nu måste jag gå å tvätta lite mer och börja packa för nästa vecka. Och förbereda skidorna. Vill inte komma på det på lördag kväll när vi precis e klara i Sälen. Planering är a och o. Vi hörs!

Imorse åkte jag, Emil och Sebban till Kläppen! Vi sade igår kväll att vi inte skulle stressa dit utan sova först och försöka åka runt tio. 07:15 vaknar jag. Och jag som siklade skidorna igår för att jag skulle kunna sova lite längre, typiskt. Fint väder var det även om vi faktiskt hade velat ha lite mer sol och lite blåare himmel. Efter ett åk ville jag och Sebban ha mindre sol och mindre blå himmel, helst minusgrader. Det var tokvarmt, nästan kvavt ute. Sen ville vi gärna ha lite hårdare i backen också. Det var rätt kallt inatt och vi tänkte att vid elva borde det vara toppen, inte för hårt och inte för mjukt. Säkert va… Det var bara slabb av alltihop. En enda röra skulle man kunna säja. Och vaaaaarmt. Det blev några åk sen käkade vi lunch och åkte upp till Lindvallen och tvättade min bil och drog hem.

Nu har jag ätit middag, kollat One three hill och sitter med kaffet i handen. Ikväll blir det lugnt och skönt och jag är så glad att den här påskhelgen är över. Jag gillar nog inte påsk tror jag. Sol, varmt och några öl på det, javisst. 4 dagar när ingen gör ett skit och alla affärer e stängda, nej. Imorgon är sista dagen sen blir allt normalt.

Hej svejs!

Oj oj oj… Igår blev jag typ kidnappad och meddragen på After ski. Jag har ju knappt varit på After ski förut, jag är inte en sån person. Jag har aldrig riktigt tyckt att skidor och sprit går ihop riktigt, även om man hör på namnet att spriten faktiskt kommer efter skidorna. Fast nu åkte jag ju inga skidor igår och då kändes det som en helt annan grej! Vi skulle ju ut på puben sen på kvällen ändå så vad fasen, klart man hänger på! Vi visste att det skulle vara i Hundfjället men hade inte en aning om något annat, varken när det började eller slutade. Vi stannade utanför receptionen i Hundfjället och hade inte en jäkla aning om vart vi skulle. Sveriges största After ski sade Bubbis, vi var lite tveksamma. Han hade ju faktiskt redan druckit en öl eller två… Han gick i alla fall in och frågade och kom ut igen och sade att vi skulle till Tandådalen, det gick inte att missa sade tjejen bakom disken. Chaufför-Adam parkerade bilen på Tandådalens parkering och vi började gå upp mot shopen, ovetandes om vad som komma skulle. Vi rundade hörnet och blickade ut mot nedre delen av stora backen och cirka 2000 personer som stod och shejkade framför scenen. VAD ÄR DETTA?? Det här med Sveriges största After ski lät plötsligt inte lika tokigt och innerst inne ursäktade vi nog oss alla till Bubbis för att vi mer eller mindre dumförklarat honom. Jesus, det här var ju som en konsert! Lasse Kronér hade befälet på scenen och det var bara massa stoj och han berättade att efter pausen skulle Chalotte Perelli dyka upp. Nu kom den här lilla schlagernörden fram i både mej och Marie och för en liten stund såg vi nog ut som två barn på julafton och utbrast i kör; “Chalotte Perelli?!”

Bubbsan i sitt esse!

Sen på kvällen träffades vi hemma hos mej några stycken och drack lite vin å grejer innan vi drog oss till puben. Vi skojade lite om hur lite folk det brukar vara på puben här annars men nu under påsk är det mycket folk uppe och vi hade hört att det skulle bli drag. Vi förväntade oss nästan att Gunbritt skulle stå i dörren när vi kom och säja att det var fullt. Nu var det ju inte riktigt så, men det var mycket folk ändå. Trevlig kväll även om musikunderhållningen kanske inte var den bästa, det här med att få igång publiken hade han nog missat lite. Jag har väl blivit för bortskämd med det kanske.

Nu sitter vi hemma hos mamma och pappa och ska snart börja påskmiddagen. Emil, Jocke och Josse kom precis innanför dörren och pappa väntade mer eller mindre med ölen i dörröppningen! Alla har fått påskägg av mamma och är nöjda och glada. Och solen skiner! Najsigt värre. Nu måste jag äta lite godis och snacka med Jocke om våra marathon-planer. Kram och hej och glad påsk igen.