Sanna Tidstrand

Blääääää… Hör jag ordet igen går jag sönder. Redan andra gången vi svängde in där idag fick jag gåshud över hela kroppen, fy fasen vad jag vill hem! Måste ju faktiskt säja att det gått riktigt bra idag. När vi kom tillbaka efter första vändan till tippen och vi kom på att vi hade hela vinden kvar att städa och plocka ur ville jag bara lägga mej ner på golvet å grina. Men när vi väl börjat på och jag vilat 100 gånger lite då och då var vi faktiskt klara efter en timme! Helt otroligt. När klockan var åtta ikväll och lasagnen stod i ugnen fick jag sån där panik som bara jag kan få. Inte ätit på hundra timmar och jag kände bara att jag kunde äta upp hela plåten. Dåligt humör.

Pappa och svärfar!

Idag träffade jag Jennie! Pappa skulle in och lämna in sin gitarr och jag hängde på och vi bestämde att vi skulle ses kl 12 när hon hade lunch. Hon stod där vid övergångsstället på Kungsgatan och vinkade! Ojoj, det var som vi setts igår! Vi pratade om allt möjligt, skidåkning, familj och gamla skidkompisar som jag typ glömt bort! Vi gick på en thairestaurang i närheten av där hon jobbade och Sergels torg och Jennie som hade varit på konsert igår och druckit lite smått kände sej lite sådär av red curry-kycklingen hon beställde. Vi pratade som tusan och helt plötsligt var kl nästan ett. Vi kom på att en timme är väldigt kort tid och vi bestämde att vi måste ses igen! Jag är ju i Stockholm stup i kvarten känns det som och vi har hur mycket tid som helst.

Ikväll hade jag ett viktigt samtal. Ett väldigt viktigt samtal. Tyvärr jag kan inte berätta vilket men det var väldigt bra att jag ringde. Punkt slut.

Förresten var det världens turbulens idag i stan! När jag gick från lunchen till pappa på musikaffären på Fridhemsplan körde det massa brandbilar förbi mej. När jag närmade mej var det brandbilar, polisbilar, ambulanser och herre jesus med grejer ute. De hissade upp stegen med gubbar och de rök från huset. Det här hade varit nåt för räddningstjänsten i Tandådalen!

Nu är klockan mycket och det är dags att sova. Imorgon bär det av hemåt, det blir bra. Kram och godnatt!

Nu har vi plockat grejer ända sedan vi kom hit och jag och pappa tröttnade till slut och kollar tv och dator istället! Vi höll nästan andan när vi kom in i lägenheten och fasade för hur mycket grejer det skulle vara. Jag hade typ drömt mardrömmar i bilen när jag slumrade lite hur stökigt allt skulle vara och att vi skulle få vara kvar här till nästa vecka, så när vi väl kom in och hittade morfar på den enda stolen i hela lägenheten och drog en snabb flukt genom rummen blev vi nästan lite lättade. Det var inte alls så farligt som vi tänkt oss! Morfar hälsade oss välkomna och ville dra och äta pizza direkt men vi tyckte att vi skulle plocka lite före så vi fick lite koll på läget. Mina morbröder Björn och Johan har varit här hela helgen och packat över alla saker han ska ha till andra lägenheten så vårat jobb är i princip att åka och slänga allt som är kvar här. Vi kom en bra bit på väg och kom igenom alla skåp och hela övervåningen innan det var dags för käk. Morfar var snabb att gå iväg å hämta sin bil och jag började ana oråd direkt… Vi visste redan innan vi kom att han har fått väldigt dålig syn och kanske inte får köra mer bil alls. Och nu vill han köra oss till pizzerian. Jag stod länge och funderade på vilken sida det var mest troligt att man skulle överleva en krock på. Jag bestämde mej för att det nog var sak samma, bad tyst för mej själv när jag hoppade in i bilen och hoppades innerligt att jag skulle komma iväg till mina sista världscuptävlingar.

Allting slutade väldigt lyckligt och här sitter jag nu i soffan med en öl i handen, lyckliga jag. Städningen är slut för kvällen, förutom mamma som springer runt och plockar som vanligt. Jag e dödstrött. Sov jättedåligt natten som var och lär nog slockna snabbt ikväll. Pappa sitter redan och sover här bredvid!

Imorgon fortsätter allt, vet inte när de planerar att gå upp men inte alltför sent antar jag. Morfar ska till ögonläkaren(!) halv ett och sen ska vi köra grejer till återvinningen. Pappa ska in och lämna en av sina gitarrer till en gubbe i stan som ville köpa tillbaka den. Eller som pappa mer eller mindre tvingade honom att köpa tillbaka. Japansk, jo pyttsan… Men nu är det strax dags att sova, lite dusch på det här sen sover man som det barn man egentligen är. Jag fick till och med en klubba av pizzagubben innan vi åkte därifrån, ser jag så liten ut?!

Kram och godnatt.

Jag och morfar! Han är fortfarande lika förundrad över digitalkamerans finesser där man kan se sej själv direkt på skärmen..

Ser lite vilsen ut bland allt skräp.

Nu fick jag precis sms från Christian som klagar på mej att jag aldrig bloggar. Tre dagar va? Om han hade följt med lite mer så hade han sett att jag bloggade i lördags och idag är det måndag. Alltså missade jag söndag = en dag. Chiiiissstaaaan!

Jag skrev förresten till Christians tjej Helene på facebook och tackade för enormt bra hejande i Sälen och frågade om de inte skulle tänka sej att vara med på fler tävlingar. Hon svarade att hon redan hade börjat planera för nästa säsong och undrade om man inte skulle kunna söka EU-bidrag för det? Det kan man ju garanterat, det verkar som man kan få bidrag för det mesta i det här landet.

Nu är jag på väg till Stockholm igen, den här gången med mamma och pappa. De skulle ner och hjälpa morfar att flytta till en annan lägenhet och snäll som jag är (innerst inne) erbjöd jag mej att följa med! Vilket jag började ångra när jag hörde att det var rena kalabaliken där nere. Men nu är vi på väg och kommer nog hem igen på onsdag. Ska försöka hinna träffa Jennie en sväng när jag är nere! Min gamla skidkompis som jobbar där nu. Det blev ju så snabbt sist när vi sågs på centralen.

Nu är vi i Gävle strax å ska äta hamburgare! Det var ju det här med mina matvanor… När vi var till Canada trodde Christian att jag var med barn men jag försäkrade honom om att jag bara är hungrig jämt. Jag vägde mej häromdagen och upptäckte att jag aldrig vägt så lite, inte sen jag gick på högstadiet! Sebban tyckte jag skulle äta lite mer schnitzel och beasås till middagen igår men jag sade att jag nog skulle börja få tillbaka lite muskler istället.

Jag kommer försöka blogga så mycket som möjligt nu så jag slipper städa så mycket. Får se hur det går, pappa e ju ganska sträng. Hej svejs!

Jag var med om det märkligaste igår måste jag säja. Jag står på cityterminalen och väntar på Moa som e inne på Pressbyrån och kollar pastasallader, lite lagom uttråkad och min blick fastnar på två tejer som kommer gående snett förbi mej. Eller det var ju mest den ena tjejen som hoppade på kryckor och hade världens klackar på fötterna, imponerande! Fast vi är ju i Stockholm. Jag vänder bort blicken för att inte stirra och helt plötsligt utropar någon “SANNA!”. Jag vänder mej om igen och upptäcker att den andra av dessa två tjejer är Jennie Wiik! En tjej från Borlänge som jag har åkt skidor tillsammans med när jag var yngre och tävlade alpint. Vi har ju varit vänner länge på Facebook och messat varandra nån gång och kommenterat status och bilder och grejer, men här står hon nu livs levande! Och att hon kände igen mej bara sådär mitt i ett folkhav, det hade jag aldrig gjort. Men sen e ju jag ganska virrig också. Hon hade pluggat klart nån advokatlinje i Stockholm och jobbade nu på en liten advokatbyro där nere. Haha, tänk vad världen är liten ibland!

Jag håller på att kolla med Emelie nere i Frankrike hur det passar att hälsa på henne en sväng nu i vår innan hon slutar. Det vore så himla kul, vi har ju mailat massa nu när hon varit borta och hon tyckte att om jag vill leva lyxigt och glammigt några dagar så var det bara att komma ner! Det är ju inte mycket som slår Sörsjön men kan ju vara roligt att se Frankrike nästan sommartid någon gång också!

Idag blir det nog en ganska lugn dag. Har världens värk i benhinnorna nu efter jag knallat på asfalt i två dagar (fram och tillbaka till Moas affär hundra gånger) så nu blir det lugna dagar. Någon som har en bra kur kanske? Ska försöka städa och fixa iordning lite i huset nu också när jag blir hemma några veckor men får se om jag börjar idag. Var pepp på det när jag vaknade men nu känns det mer som en internet- och gitarrdag! Måste komma ikapp med mitt gitarrspelande, har inte blivit så mycket på slutet. Kodjo på P3 hade ju också börjat spela gitarr men det lät som jag låg steget före, jag kan ju faktiskt spela en hel låt.

Nu ska jag göra nåt, ingen nytta kanske men i alla fall något. Kram å hej!

Igår kom vi till Stockholm jag och Moa, väääldigt trötta var vi då vi hade gått upp kl 4 på morgonen… Men gå-på-stan-tjejer som vi är båda två gick tröttheten över på stört och vi gick ut på shoppingtur! Vi kom till Jessica där vi skulle sova kl 18 ungefär och vi stendog direkt. Vi gick och lade oss som lydiga barn halv tio.

Imorse var det alltså dags för P3! Taxin kom och hämtade oss i Märsta kl 7 och vi blev skjutsade till Radiohuset inne i stan. Här var det full rulle fast klockan inte var så mycket, kaffe och frukost och prat och spring och alla var väldigt trevliga. Och tokiga..! Som vanligt när det är folk som nästan inte vet vad det är för sport man håller på med egentligen så blir det massa frågor och prat och skratt. Det gick jättebra och alla lyssnare fick i uppgift att hitta ett smeknamn till mej, vilket visade sej inte var det lättaste. Ska ta och fundera på det där över helgen! Jag menar, hur svårt kan det vara? Red flash eller swoosh, super-Sanna eller Sannish? Det var för många att välja mellan.. Kasper slängde av sej tröjan inne i studion och blev Nakenkasper med hela svenska folket och jag blev tillsammans med radiopratare Hanna, en helt vanlig morgon!

När vi var klara var vi väldigt trötta men drog ut på stan igen och kollade affärer, köpte lite grejer och käkade lunch, gick lite mer… Fick jätteont både i fötterna och benhinnorna så vi gick till centralen tre timmar innan vår buss skulle gå. Nu sitter vi här på bussen och kollar ut på snöovädret. Alltså, när ska det sluta snöa egentligen? Det är ju 1:a april på onsdag, det ska ju vara vår nu! Nu ska jag hem och sova mej igenom helgen och bara mysa. Jag och Moa pratade om att vi skulle försöka se Män som hatar kvinnor som går på bio nu uppe på fjället, får se om det blir av.

Nu måste jag lägga ner datorn, batteriet är nästan slut. Hörs imorgon!

Jag och Snyggkasper, nu mer kallad Nakenkasper!

Vi vaknade till strålande sol igen men redan när vi åt frukost började molnen komma in. Typiskt. Åkte upp till brandstationen och borstade skidorna en sista gång innan ombyte. Jag brukar alltid känna direkt på morgonen om jag e pepp eller inte, känslan när man tänker på final och allt, men den här morgonen var jag likgiltig. Det kommer, tänkte jag. Pappa och några andra hasade igenom banan några gånger när vi kom till backen, det hade drivit in snö av all blåst och det var hårt och lite halvslagigt. Kände ju fortfarande inget pepp… Sen var det åkdags. Vi startade ju från kanten direkt idag eftersom vi slutade där igår, jag hade kanonglid på skidorna men det blåste storm och hade börjat snöa. Åket gick ganska bra, jättebra halva åket och mindre bra nedre halvan. Men jag var snabbast med 2 km. Det började snöa mer och mer och det var dags för final. Jag började bli lite orolig över det här peppet, det kom aldrig. Inte ens när jag står på rampen uppe på toppen med hjälmen på. Men jag känner ändå ett lugn, trots att jag ser alla före mej typ flyga över kanten, det här fixar ju jag. Jag kan det här. Jag stakar iväg, andas ut och kryper ihop. Vägen ner går rätt bra, i Väggen hinner man inte tänka så mycket. Det är brant och går fort direkt, det slår lite hela vägen ner och går JÄKLIGT fort i kompressionen där backen planar ut. Sen är man nere. Där nere i botten hör och ser man ingenting, ingen speakerröst och ingen display. Och nästan inga människor. Alltså vet man inte hur det har gått, den känslan är inge kul. Man har precis åkt sitt finalåk och startat sist av tjejerna och man vet inte hur det har gått förrän man kommer upp där alla står. Jag frågade en Per som stod där men han visste inte men sade att han hade hört en massa jubel och tutor från alla (de som hördes mest var Christians fanclub!) så han antog att jag hade vunnit. Och det hade jag visade det sej, med nästan 5 km. Ojojoj ojojojoj, oj-oj-oj ojojojoj-oj. Guuuud vad det kändes skönt. Jag ville ju så gärna vinna på hemmaplan och så gjorde jag det, med mycket också. Lizzie var tvåa, kanonkul, och Karine trea. Släng dej i väggen med din vallning! Linda hade ingen toppendag men blev ändå fyra till slut. Det var mycket grattande, kramande och fotande nere i målområdet men när det var dags för uppgörelsen mellan killarna var jag tvungen att slita mej från allt. Fasen vad nervöst det kändes, jag förstår att mamma är nervös där hon står, jag är glad att jag åker själv. Daniel hade inget toppenåk och åkte ner nån placering, Allan gjorde ett grymmeåk på 183,37 km. Och han ledde ända fram till den sista killen stod kvar på toppen och skulle göra sitt åk. Simone. Han åkte ett i stort sett perfekt åk, grym linje och grym position och smällde till med 186 km. Det fanns inte så mycket att säja, Simone var nummer 1. Allan kom lite på kant i timingen i finalåket och tänkte att det skulle sabba lite chanser till en vinst men han insåg efter att Simone hade åkt att han inte hade haft en chans på förstaplatsen ändå idag. Men jag tror att han var ganska glad ändå Bastien var trea, Finn fyra (ja vår adopted friend slog mej!) och Roger femma. Men jag var faktiskt totalt femma bland killarna, inte illa. Nu kommer jag på mej själv med att nästan glömma en svenskmedalj. I standardklassen! Jan Magnusson. Han är för grym, han sopar banan med de här som vunnit allt tidigare och går och vinner alltihop, först Idre och sen här. Det är bara att gratulera! Sen var det dags för prisutdelning och det blev fotande, intervjuer och autografer så det stod härliga till, fasen vad kul det är att tävla på hemmaplan! Jag har fått ett nytt fan också, jag vill nog lova att det är mitt största med. Vigo! Ulrikas son. Hon kom till Väggen också och hade med sej barnen. Och Vigo är överallt och har tusen frågor, äter en tugga på mackan innan han har något roligare att sysselsätta sej med. Jag känner att vi kommer bli bra kompisar! Tävlingen avslutas med pizza på Ubbes, kanondag.

Två nöjda segrare!

Imorgon åker jag och Moa till Stockholm. Imorgon bitti går bussen kl 06:30 från Mora, vilket betyder att vi måste åka från Sörsjön typ kl 5, kanske lite tidigare. Anledningen till att vi åker dit är att jag ska vara med på P3 på fredag! Morgonpasset. Jag ska sitta med i studion från kl 8 till ungefär 9, det blir kanonkul. Sen kommer vi gå på stan såklart, jag är sugen på att köpa ett par skor. Surprise! Jag har ett litet beroende…

Nu ska jag duscha, fixa lite frukost till resan och gå och lägga mej. Nu kan inte ana hur trött jag kommer vara imorgon, jag ska sova hela bussresan. Vi hörs i dagarna, jag håller er uppdaterade!

Pappa tog ett kul kort på Per idag, jag var nog inte den enda som var lite opepp ett tag…

Prispallen.

Imorse ringde klockan 07:30, det är ju inte speciellt tidigt men jag var fruktansvärt trött. Men solen sken från klarblå himmel och jag blev snabbt pigg! Frukost och sen upp och byta om i brandgaraget som vanligt där pappa jobbar. Sus och Roger kom också med och sen åkte vi bandvagn bort till backen med Peter och Thomas. På väg dit ropade Thomas i radion och sade att det var skidåkare, två slalomsvängande nissar, i Väggen. Jippie. Allt kom igång lite sent och vi funderade på om vi skulle hinna med tre åk som det var tänkt. Första åket var bara träning och allt gick som planerat, bara det att det kändes som jag inte stått på skidor på tre år. Man var stel som en pinne av kylan och kom knappt ner i position och skidstrumporna jag hade valt för dagen var jättetunna så pjäxorna kändes alldeles för stora, det var som att ha två hinkar på fötterna! Hastigheten var ju sådär verkligen, vilket jag fick svart på vitt då Sebban dundrade till och slog mej med 4 km! En hel evighet… Andra åket hade vi en krasch tidigt bland standardåkarna och vi fick stå och vänta på toppen i blåsten och kylan. Det är inte så skoj. Vi kom igång till slut och andra åket gick lite bättre än innan. Sen fick vi två krascher till bland gummikillarna, en var Rickard. Men det gick bra och han blev bara lite mörbultad men fick av säkerhetsskäl ändå åka en sväng till sjukan. Sista åket gick från toppen. Nu började den bra känslan och peppet komma tillbaka och jag var snabbast med tre kilometer. När killarna började köra fick vi en krasch till och Sebban som startade bland de sista fick återigen vänta på toppen och stå och frysa, stackaren. Men han åkte ett toppenåk, trots att han höll på att skrämma livet ur mamma och resten av publiken genom att nästan krascha nere i timingen, och kom upp i 179 km/h. Hans rekord kom jag just på, grattis lillebror! Men imorgon hoppas vi att det går snabbare. Jag åkte 180 förresten och Allan var snabbast bland killarna på 185. Två svenskledare inför imorgon alltså, toppen!

Ikväll såg jag ett underverk! Det var en uppenbarelse utan dess like och jag var helt stum. En vallamaskin. Hör ni hur det låter?! En maskin som vallar skidor, utan hjälp. Du duttar på vallan och sen är det en värmelampa som åker fram och tillbaka och smälter vallan så länge och så varmt som du vill. För mej är detta helt otroligt. Här står man och vallar dag ut och dag in, helt ovetandes om denna maskin som kan göra det åt en medan man kollar på tv eller äter mat. Fantastiskt. Att det kostade typ en halv miljon är en annan sak… Jag måste börja spara pengar eller ta en lån eller nåt.

Gud finns.

Imorgon är det alltså dags för final! Första åket går halv elva och sista kl tolv. Om allt går som det ska. Det ska tydligen komma in dåligt väder framåt ett så vi hoppas att vi slipper strul och krascher imorgon. Imorgon vill vi ha snabba åk! Ett från kanten som det sista idag och sen det andra från den uppbyggda rampen på toppen. Kan det bli ett backrekord här också tro, som i Idre? Åååå, jag skulle också vilja ha ett backrekord någonstans! Fatta vad häftigt. Helst här i Sälen. Jag måste jobba på det och börja dänga de snabbaste killarna. Allan imorgon får du passa dej!

Nu ska jag sova och drömma om fint väder och rolig tävling imorgon! Kom på att jag hade en kul bild på Bill och Bull, Rickard och Rasmus alltså, från Idre i helgen. De är nog de enda som kommer till en världscuptävling med osiklade skidor! Kram och godnatt.

Jag måste be så hemskt mycket om ursäkt att jag inte har skött den här bloggningen särskilt bra de senaste dagarna! Jag har helt enkelt haft för mycket att göra och varit för trött för att orka. Tävlingen i Idre igår drog ut på tiden och sen var det bara att hetsa hem och packa, valla skidor (okej då, det var Sebban som gjorde det..) och dra iväg till Högis där vi skulle käka middag och sedan ta med oss alla fransmän och italienare på HC!

Idre ja, hur gick det då undrar ni säkert? Jag vann den fjärde världscupen! Det blev ju jätteförsenat eftersom det såklart snöade massor på morgonen fram till kl 12 ungefär och sen skulle ju backen fixas iordning, få bort all snö, pista bromsplanen och alla linjer målas om. 14:30 var vi igång med första åket och sen kördes finalen ganska snabbt med start från toppen, på startrampen som byggts upp och sen skulle näten tas ner och andra saker fixas innan prisutdelningen. Halv fem åkte vi från Idre, prisutdelningen var från början planerad till kl 13. Så sen blev det stress som sagt.

Igår drog vi ju med alla på HC! Det blir alltid ett jäkla röj när det är speedskifest, det slår aldrig fel. Det är så himla roligt, alla känner alla och det är väldigt bra gemenskap. Blev ju ganska sent så idag har vi varit rätt trötta allihop Vi åt frukost och gick och vilade ett tag igen innan pappa ringde och sade att vi skulle käka lunch allihop i Hundfjället. Pappa är med lite i organisationen och håller koll på backen och sådär och de hade varit där sen kl 9. Backen såg jättefin ut bortsett från en knöl längst ner som ska pistas bort imorgon bitti så det här kommer bli toppen. Hoppas bara vädret är med oss, då kan det bli snabba åk här i Väggen! Imorgon drar vi alltså igång med ett träningsåk kl 11 och sedan två tävlingsåk om allt går som planerna. Sen har vi final på onsdag. Efter åken imorgon ska jag och Sus träffa en herre från Malung som jobbar på Nya Värmlandstidningen som ville göra ett reportage med oss nu i samband med hemmatävlingen.

Nu är klockan massor och det är dags att sova. Vi har precis haft middag här med alla åkare och sponsorer och organisatörer, det har vi alltid här i Sälen innan tävlingen börjar och det är alltid lika trevligt! Per gör ett strålande jobb uppe på scenen där massa åkare och folk som är en del av racet intervjuas. Det var många i år som hade mycket intressant att berätta om sina liv och Christian fick äntligen berätta för alla att han bara har åkt i 198 km/h. Jag skrattar fortfarande när jag tänker på Christians systers kommentar: “Vi har aldrig fattat att Christian är så dålig!” Stackars Christian. Man brukar säja att man inte är en riktig speedskiåkare förrän man har kraschat, jag skulle vilja påstå att detsamma gäller med den här 200-gränsen. Men snart är det Verbier, då får han det där 200-åket som han drömmer om. Först då kan han bli en i gänget!

Nä nu ska jag sussa, jag har en tävling att tänka på imorgon. Kram och godnatt!

Bromsplanen nätas.

Jag blir informerad om hur vms fungerar.

Imorse åkte jag och Sebban iväg kl 07:15. Det gick liiite för fort bara till Särna och där kom jag på att jag behövde tanka. Blev på lite halvdåligt humör när kortet in ville in i automaten. 20 min och lite psykbryt senare var vi på väg till Idre igen. Vi var tredje bil på plats när vi kom och bommen var inte öppen. Vi bytte om, kollade ut genom fönstret på Rickard och Rasmus som frenetiskt siklade skidor ute i snön, och var uppe vid start lite innan tio. Här var det STORM verkligen. Och jag som tyckte att det blåste mycket i Salla. Första två åken gick från ungefär halva backen, den starten som vi kallar Chicken. Tror ingen närmare beskrivning behövs. Backen var jättefin och jag var snabb, allt kändes toppen. Sista åket skulle gå från toppen om vinden skulle avta och tro det eller ej så gjorde den faktiskt det. Så lite lagom opepp faktiskt, eftersom det i princip var bestämt att vi inte skulle köra mer än två åk, åkte vi upp för att starta från kanten på toppen. Det blev faktiskt lite nervöst, det känns ändå på alla är det är toppstart och sista åket för dagen, alla är lite mindre pratglada. Åket gick bra, hela dagen gick bra och efter sista åket var jag 4 km före Karine som var tvåa som vanligt. Hörrni svenska tjejer, nu får ni rycka upp er imorgon! Linda ska på med flourvallan Hon hade förresten värsta fancluben idag från Norge, de hade gjort t-shirtar med hennes bild och grejer! Kul, mer sånt! Fast jag hade också fanclub bestående av mamma, Moa och Ulrika. Ulrika kom faktiskt och mötte mej efter varje åk och tog min hjälm, lyx. Så kul när du e med!

Nu har vi precis ätit tacos och tårta och firat Moa som fyller år idag och Jocke som fyllde år förut när han inte var hemma. Nu e jag trött. Väldigt trött. Ska hem och duscha och sova och drömma om en solig dag imorgon, även om jag kollade vädret nyss och såg att det skulle bli snö. Sol, snabbt före, snabb valla och snabba åk. Simone tog förresten nytt backrekord idag! 171 var det gamla och han åkte 175. Jag åkte 170.

Imorgon åker vi igen efter 7 någon gång. Imorgon är det final, wiee!

Det var kallt på toppen idag…

Fast jag och Linda var glada ändå!

Idag har det inte hänt så speciellt mycket. Skulle ju sova länge idag tänkte jag eftersom jag vaknade 6 igår morse men kl 9 gick jag upp och kände mej ändå lite halvstressad inför morgondagen. Ringde lite samtal, åt frukost, packade grejer och åkte sedan hem till mamma och pappa vid lunch för att fixa skidorna i tid. För er som har funderat på det så har jag alla skidor och skidgrejer hemma hos mamma och pappa eftersom jag inte har nåt skidrum hos mej. Det är på g men har inte blivit av än. Väl där hemma satte jag mej med gitarren såklart eftersom det är mycket roligare än att valla skidor och sen frågade mamma om jag ville med till Sälen och handla lite? Började med skidorna men sen åkte vi iväg och det tog ju sin tid. Då bestämde jag mej för att strunta i att åka till Idre idag och åka imorgon bitti istället, jag har ju bara en timme dit. Fixade klart skidorna hemma i lugn och ro. Pappa, Sus och Sebban hade ju varit uppe på Näsfjället och tränat och efter att vi hade ringt och kollat med Janne om middag på Idre och Sus skulle ha behövt åka i ungefär 300 km i timmen för att hinna innan den stängde, bestämdes det att han skulle stanna å äta hemma hos oss och fixade även skidorna innan. Jag blev lite orolig att vi alla skulle bli utan mat eftersom Daniel äter som tre vuxna karlar men det gick bra, det blev till och med några ägghalvor kvar till imorgon.

Imorgon e det racedag alltså. Ett träningsåk och två tävlingsåk, vi börjar tio. Imorgon e det bara pepp från första början, vädret ska bli lite halvdant på söndag och efter sista åket imorgon vill man inte vara efter något. Det blir snabblagg och snabbvalla, även om det kanske inte är det viktigaste i den backen. Här e det positionen som är det viktiga, backen är kort och brant och det gäller att hålla åket perfekt från start till mål, man har inte råd med ett misstag. Jag och Sebban åker 7 imorgon bitti, lite tidigare än de andra eftersom vi måste byta om också. Det blir kul att ha massa folk man känner runt omkring sej imorgon! För ovanlighetens skull. Det var jag, Christian och Bengan i Canada och jag, Antonia, Lisa och Eddie i Finland. Imorgon har man ju nästan hela svenska laget med sej och nästan hela familjen och Ulrika, det blir kanon! Hör av mej när jag kommer hem imorgon. Innan vi ska äta tårta och fira Moa som fyller 18! Kram och godnatt.

Sebban och Sus tävlar i Näsfjället! Sebban fuskade ju som vanligt.

Fast Speedingsus var inte mycket bättre