
I fredags bar det av mot Karlstad för att se Lars Winnerbäck! I samma veva planerade vi såklart lite annat också, som att hälsa på Christian och Helene och se deras husbygge, shoppa och göra en snabbvisit på Ikea. Hur snabbt det nu kan gå. Det var två glada och förväntansfulla tjejer, som efter en kina-lunch med Jessica i Malung och vad som kändes som en ovanligt lång resa, hittade till lägenheten där vi skulle bo och checkade in oss. Vi kom fram i bra tid men efter massa småprat blev det ändå hets till festivalområdet!
Väntade och väntade och väntade. Insläpp klockan fem men han skulle ju inte börja spela förrän 21! Efter att damen i insläppet lyckats få ordning på alla våra biljetter, tjejerna bredvid letat febrilt efter ölflaskor i Moas väska och vi ätit upp våra lyxmackor direkt vi kom in var det typ tre timmar kvar tills han skulle börja. Vi kollade på diverse förband, bl.a. en överhypad Laleh, gick på toa och nästan somnade på filten innan det var dags.
Jag och Moa har sett Winnerbäck två gånger förut men nu blev vi alldeles överrumplade. En alldeles ensam Lasse på scen spelade några gamla godingar innan skynket bakom honom släpptes, bandet började spela och en gitarrist rev av ett solo så att jag och Moa bara gapade av förvåning. Vad var detta?! Det fortsatte likadant och det var en alldeles fantastisk konsert med en magisk Du hade tid mot sluttampen. Magiskt ja, det är verkligen rätt ord att beskriva det hela. Tack Lasse, du är kung!
Dagen efter hade vi en gå-på-stan-dag och Christian var nära att skrika högt innan Allan dök upp som en räddare i nöden och det blev fikapaus. Vi fick höra om deras Kinaflytt, planerna på speedskishow i Peking och jag och Christian fajtades ett tag om vem som faktiskt borde bli den lyckliga ägaren av ett par snabbskidor i två år framöver. Det är ju väldigt lätt att borra om hålen till bindningen Allan, det fixar Erika på Dalskidan lätt som en plätt!
När Allan åkte hemåt lade Christian benen på ryggen och försvann fortare än kvickt ut till bygget. Bilder på det kommer i nästa inlägg!
Vi hade så mysigt alla fyra så vi stannade en dag extra och jag och Christian, med en del hjälp av Moa och lite mindre av Helene, kom fram till hur hans hjälmlack ska se ut! Vi är övertygade om att vintern, med ny dräkt, ny spänstighet, ev Allansnabba skidor och nylackad hjälm, kommer att bli Christians snabbaste någonsin. Jag måste bara försöka övertala honom om att en toppstart i Vars i vår är en otroligt bra idé, han är fortfarande lite tveksam sedan han stod där uppe på kanten för några år sedan. Wonder why?!
Nu har jag dryga timmen kvar av Katarinas jobbdag, sen blir det en springtur på spåret innan jag åker hem. Nu ska jag dammsuga och fixa lite! Kram och hej.

Vi fick tyvärr ingen användning av den praktiska regnkappan jag lånade av pappa



Jag och Moa skrattade bra länge åt min gudabild!